den kanske skulle: hafva medfört välsignelserikt gagn; och hon var färdig att tro, det den fara. hon, utstått och. den plåga hon. led vöre ett-välförtjent straff. för hennes :Jjumhet. Det är troligt;att dön sömndryck, som-Cons stanice tagit, till någon grad ökade den lätta yrsel med hvilken hon kämpade sturidtals, ock äfven ingaf henne föreställningen om att ett ansigte tittade insigenom :de-balföppnar sängs gardinerna och stirrade på henne med ofrånvända blickar. En eld brann i spiseln, men ljuset derifrån hämmadesagenom den soffa, på hvilken mrs Sweetman låg, och äfvenså af de tjocka, mörka draperierna :omkringsängen, så att den. sidan, der gestalten syntes, låg i djuj skugga. Först tyckte Constance attden si mycket liknade Reginald, att hon började inbilla sig det: hennes lärjuhge bade stulit sig in för att se efter om hon sof; ett hastigt, flammande sken från eldstaden öfvertygade henind likväl om att det var en. qvinnas ånsigte. Hyr var mörk — ögonen storå, svarta och strålande, samt hela utseendet detaf en ovanligt vacker zigenerska, icke ung mera, men ännu bibebållätde den skönhet, som i allmänhet före medelåldern försvinner hös dennå fölkstäm.. Under det hon blickade på denna uppenbarelse blef dess likhet med Re inald allt större, tilldesk hon slätligen bör. jade trö att hela figuten blött var ett hjernpöken, som hon förlänade sin elevs drag, sålan han såg ut, innan. hans skägg fått växa. Hon lade handen. öfver sina ögon för att redå ina begrepp, och dåhon åter tog bort den, syntes ingenting alls emellan de balfslutna sardinerna. Nuthera öfvertygad om att allt: sammans vär en synvilla, försökte hon att komma till sömn, då den oförmodade åsynen ff mis Sweetman på andra sidan af sängen fer störde henne. Har någonting händt? frågade Constance: Nej, misi,, ssvarade den gamla qvinnan, jag tyckte bara att Hi hade stigit upp ock rick öfver golfvet. Jag tyckte verkligen ått. ag såg er, mer det var väl emedan jag tröd le mig Köra er, som jag inbillade mig dets)