Aftonbladet – 2 augusti 1860, sida 1

deraf ? sade Reginald; -blek af svartsjuka: Älskar,.hant då, dig:så högtyatt han skull vilja döda. sin son för: din skull. .: Han är. ansvarig: för min säkerhetyyisva: rade hon; ty han bör shafva-insett; att.det nästan. var lika farligt, att föra .mig ihit;-som att instänga mig i samma bur som ett otämdt lejons.-Men ,jag vill. dock.:trotsa -faran.och stanna Jqvar. hos. dig i-hopp att kunna.göra dig till.ensbättre, — -honhejdade,sigitychon ville, icke -erkänna;-att han.var.en mansoch att kallahonom:en.-gosse,. skulle hafva, varit verkligts löjligtss hon ändrade således.meningen och tillade shastigt, att göra dig bättre än du är, om: du vill-bedja. din far omoförlåtelse..och gifva mig ett heligt löfte:att aldrig mera; om! äncretad af hvad som helst, lyfta din hand emot honomsn:, Reginaldsänkte sina: blickar emotigolfvets Hvad ;honsade: hade synbarligens.gjort intryck på honom, i: detta ögonblickshördesen högljudd skrapning utanpå den halföppnavdörren; den omnge mannen spratt upp, och det gamla; trotsiga;uttrycket kom, åter öfver hans ånsigte.! oc mit Nej;ssäde han med: sammanbitna ständer, jag: vill-ej lofva någotb, Reginald,: jag. är sårad ! sade Constance; ISJag känner mig mycket svag. Omjag skälle öh — Ingen får förbinda min arm, innan jag hört dig bedja om din fars förlåtelse och innan dis lofvatlofvatiatt — in Hans fästade en förfärad blick på henne och kastade: sig,donästa ögonblicks till: sin fars fötter, hvilkersednare had? sjunkitned påsen stol då sönett släppte honorå-ifrån i och nu långsamt återhemtade sig från det tillstånd af qväfning: hvari soriens jernhårda hand-hade försatt honom, Min far, ropade han, jag ber er om förlåtelse! Och jag svär vid hennes bloda, til