Aftonbladet – 1 augusti 1860, sida 2

En tjenare kläder sig icke efter sitt stånd. om hon styr ut sig i siden och blommorn, sade lady Clarissa, med: en ond: blick på Constance, men man kan icke veta hur långt dina sjelfsvåldiga åsigter kunna gå, då du icke en gång tvekar vid att föra hit ett tjenstehjon och sätta henne vid samma bord som din mor. Constance spratt till och steg till hälften upp från stolen, medan förtrytelsens rodnad färgade hennes kind:och hennes öga blixtrade; men besinningen återkom dock äfven i samma stund och hon satte sig ånyo med en min af sjelfbeherrskning som innebar en bättre förebråelse emot den gamla ladyns ohöflighet, än några föreställningar skulle hafva förmått det. Mr Ravenscroft reste sig också upp, men med en sådan häftighet att han slog omkull sin stol. Lady Clarissa småskrattade elakt åt detta utbrott af harm, ty det var ett roligt tidstördrif för henne, att bringa honom i raseri; denna gång blefvo emellertid hennes förhoppningar felslagna, ty; följande det föredöme, som Constance gifvit, återtog äfven -ban sin plats under tystnad.och serverade i nästa ögonblick sin mor mera vin med fullkomligt säker hand. Aha! Du tar också lektioner, finner jag. mumlade den gamla, ondskefulla qvinnan; och en rätt uppmärksam lärjunge är du, det måste jag säga. Hon fortfor att mumla någonting otydligt för sig sjelf och mr Ravenscroft hade tillräcklig takt att påskynda måltiden och finkänslighet nog att skydda Constance för något vidare bitande anfall derigenom, att han ej egnade henne mera uppmärksamhet än som var egentligen nödvändigt, inskränkandesig således till en värds skyldiga höflighet och helsande henne med en bugning, då bon straxt efter middagens slut lemnade rummet. Constance förmådde endast med: svårighet