Aftonbladet – 1 augusti 1860, sida 2

Från en resa. Af M. Goldschmidt. : Köln d. 8 Juli. Jag kan räkna de gånger jag på vägen hit sett solen; men fastän det varit en våt sommar i alla dessa trakter, anser man dock att säden icke tagit skada. Ett bedröfligt väder har följt mig på hela min färd; och öfver allting, öfver jord och menniskor, hvilade något nedslaget; men — så föreföll det mig — tillika något vänligt, liksom om man under dessa omständigheter förgätit politiska strider och känt sig slägt utan afseende på tungomål. Måhända är jag mer än eljest mottaglig för känslor af detta slag, ty jag läser un: der färden ett statistiskt arbete, deri bland annat finnes anfördt om Belgien — hvilket ju anses såsom en af Europas mest blomstrande-stater — att af 908.000 familjer, som utgöra befolkningen, äro 89,630 rika eller befinna sig i goda omständigheter, 393,000 kunna endast med möda finna sin utkomst, och 446,000 kämpa med daglig nöd; af sistnämnde klass åtnjuter mer änhälften (260,000 familjer) allmänt understöd. Af hvarje 100 belgier äro alltså 9 välmående, 42 befinna sig i mer eller mindre betryck; och 49 i alldeles olycklig ställning. Enahanda förhållande visar sig i andra -länder med stor handel och idoghet och med industriel utveckling af åkerbruket; och dess åkerbrukande befolkning har det på det hela taget icke bättre än städernas. Huru ringa är således öfverallt antalet af dem, som äro befriade från dagligt ekonomiskt bekymmer och kunna betrakta lifvet såsom en fri och skön utvecklingskamp! Huru föga kunna alltså nationerna tåla vid ett års missväxt! Och till och med då året gifver sin vanliga äring, huru ringa är dock den andel. af lycka och njutning, på hvilken hvarje enskild får göra anspråk !