Aftonbladet – 1 augusti 1860, sida 2

hängde. Vet du icke hvilken förskräcklig synd det är att taga en menniskas lif.? Det är ingen synd att taga hennes, svarade han, och så skulle du säga med, om du-visste hvad jag inte vill säga för dig. Jag skulle ej ångra mig mer att hafva skjutit henne än om jag dödade en gammal korp. Men om du dödade henne, skulle det vara ett mord, sade Constance; och du blefve hängd derför,, tillade hon, rysande öfver den likgiltighet hvarmed han tänkte på ett så grufligt brott. — Åh nej! utropade han med ett bånlöje, ingen menniska blir hängd för mord bär i huset. Icke här i huset, kanhända, sade Constance, men du skulle blifva förd i fängelse och sedan hängd, med tusenta!s. menniskor, som såge derpå.n Jag säger dig att om någon här i huset kunde blifva hängd för mord, så skulle hon längesedan ... : Reginald! sade en djup stämma i en förebrående ton. Båda vände sig om och sågo mr Ravenscroft, hvilken bade kommit för att bedja Constance om ursäkt, så snart han kunde göra det, utan att föranleda nytt m.ssnöje. Sir, jag måste genast lemna ert hus! utropade Constance, som glömde allt, utom lady Clarissas förnärmande öfvermod. Nej, ni måste stenna,, svarade han, i det han med mycken vänlighet fattade Hennes hand ,Jag hoppas att ni fattar huru djupt det obehag smärtar mig, för hvilket ni varit utsatt. Jag ger er mitt löfte, att det aldrig skall förnyas. Ni skall intaga alla edra måltider tillsammans med Reginald, och det skall blifva ert eget fel om ni någonsin mera återser lady Clarissa. : Jag kan icke stanna qvar, svarade Con