nom fram till bordet, der-hon genast började gifva honom sin första lektion. Det skulle kanske förefallit mången löjligt nog, att se denne kraftfulle unge man stafva på sitt a. b.c., d. som en liten-gosse i en småbarnsskola, och Constance förtog mycket f det förödmjukande häri, genom mångfaldiga, fintliga påhitt. Ett af de bästa var, att hon läste högt och han följde orden med sina blickar samt på detta sätt blef van attförena bokstätvernas form med ljudet af dem, som de uttalas. Det är ej min afsigt att skrifva en athandling om undervisningsmetoden, Det kan vara nog att säga, huruledes Constance, sedan hon lyckats fösta unga Reginalds uppmärksamhet vid läsningea, fann hans fa.tningsgåfva snabb och hans förstånd klart; och då hon, gjorde hans lektioner så lätta och behagliga som möjligt, fann hon sjelf med det samma ett nöje och ett intresse i sitt kall, som hon ej hade väntat sig. SJETTE KAPITLET. Medan Reginald och Corstance ännu voro i fullt arbete genljöd en gong genom. de hvälfda korridorerna, cch en minut derefter inkom Ölivier, den gamle betjeöten, samt underrättade Constance att middagen. skulle serveras om en halltimma, : Vill ni vara. god och visa mig vägen till mitt rum,, sade hon, jaz kom hit på så många besynrerliga vägar, att jag tror det skulle fordras hela dagen, att leta mig tillbaka utan ledsagare. Ni gick då först till frukostrummet, miss, svarade Olivier; men rätta vägen härifrån till ert rum. är lätt att finna. Om ni behagar följa ig, så skall jag visa er den. : Han förde henne uppför en trång vindel