— Rörande arbetet med det sjunkna ångfartyget Chapmans upptagande skrifves i Wenersborgs Tidning den 26 Juli: Sistl. tisdags eftermiddag flaggades ombord på samteliga fartyger, 7 till antalet. och man kundesåledes ava att någon seger var vunnen. Från staden kunde man jemväl se att fartygsgruppen med det sjunkna fartyget emellan sig avancerade nåra under and, der dykeriehefen hade påträffat en fastare botten att nedsätta fartyget på, för att, såsom det heter, kunna taga bättre tag,. Så skedde ock, och man erfor att skorstenen helt och hållet var ur vattnet äfvensom akterdäcket. -Salongen med hyttor inHill första vattentäta skottet (mellanväggen) urpumpades derefter, och på sådant sätt ämnar kaptenen Andersen förfara intilldess han lyckas få fartyget flott helt och hållet. Sent i går afton ankom dock hit len obehagliga underrättelsen att en af de gröfre kettingarne, som ligga under fören, hade sprungit. Denna omständighet kan väl något fördröja upptåg ningsarbetet, som dock icke derigenom anses förloradt, enär flera reservkettingar äro. underlagda faryget. En af de tvenne dykarne, hvilka dagligen irbetä på djupet, träffades sistl. tisdags eftermiddag if ett missöde, som för hvarje i konsten oinvigd jörekommer betänkligt, men som icke synnerligen syntes bekomma den det gälde. Luftslangen, som utgår från dykareos bjelm, hade invecklat sig med eu af kettingarne, så att slangen brast och vattnet strömmade in på dykaren. Genom ett upptill hörvart ljud från dykaren uppmärksammade de der ofvan varande att något var å färde, och just som man var i begrepp att upphissa dykaren med liflinan, kom han sjelf äntrande på kettingen och blef ögonblickligen frigjord från hjelmen. En lätt blånad syntes dock i hans ansigte af vattentrycke:, men som dock senast försvann. : Efter någon stund, och sedan en sy luftslang blifvit tillsatt, g ck han åter ned i det väta elementet. Detta inträffade? dock på endast iågra fots vatten öfver karlens egen höjd: — Man läser i Göteborgs Handelstidning ör den 27 dennes: t I går afton mellan kl. , oeh 3, till 11 hördes 15gra klämtnvingar från tyska kyrkotornet, såsom dä :ld utbrutit någonstädes utom staden. Denna brand signal satte flera hundra. menniskor i rörelse; och ep lel. af frivilliga brandkåren ryckte ut på gatorna. bvarjemte larmkanonerna å Gustäf Adolfs org nedsördes till hamnkanalen för att aflossas, Då några vidare klämtslag emellertid ej afhördes, tillspordes tornväktaren hvar elden skulle finnas, hvarpå denne stadens högt uppsatte man afgaf det lakoniska svar Jag ser ingen elde. En polistjensteman blef då oppskickad i tornet, för att undersöka ställningår och örhållanden på platsen, då det: upplystes, att dei varit dagtornväktaren Josef Andersson; som, gifvit prandsignalen, enär han tyckt sig hafva sett eld nåsonstädes å Hagaheden, men någon eldsvåda kunde lock ej upptäckas, utan måtte hafva uppgått i rök Derjemte fänns uti tornet nattväktaren Johan Anlersson, som var nyss ditkommen, men ej i riktig id infunnit sig, för att aflösa kamraten Josef, hvadan Joban, som befanns vara försedd -med -en-för .varlig florsbufva;: förmente att kamraten troligen slämtat i förargelsen deröfver, att han ej i tillbörlig id blifvit aflöst och derföre genom en sädan kallelse velat påskynda Johans ankomst till tornet. Den stackars Johan är emellertid rapporterad för florshufvans, som torde blifva hozom dyr nog.