Aftonbladet – 31 juli 1860, sida 1

CONSTANCE CARROLTON. AP A.E. DUPUY). Öfversättning från engelskan. I det fallet skall ni blifva qvarhållen här genom andra medel,, sade mr Ravenscroft med en ännu vildare blick. Jag säger er, miss Carrolton, att jag är ej den man, som låter gäckas med mig. Allt som kan gifva framtiden något hopp, det närvarande något värde — den förstörda lycka, hvars minne är det enda som gör den förflutna tiden dyrbar, hviJar på denne yngling. Qvinnlig takt i förening med musikens makt skall möjligtvis väcka honom ur havs sinnesdvala och gifva honom håg för studier. Ingenting annat har något välde öfver honom. Men hvatföre då icke antaga ett fruntimmer, hvars ålder skulle vara ett beskydd för henne ? frågade Constance. Omöjligtb var svaret. Hans hat emot sin farmor är så våldsamt, att en äldre qvinna skulle vara i fara för sitt lif, om hon sökte att leda eller rätta honom. Nu inser jag alltsammans tydligt, sade Constance, för hvars minne åtskilliga förhållanden återkommo; hvilka stodo i samband med hennes första sammanträffande med mr Ravenscroft. Ni antog mig dels emedan jag är musikalisk; men förnämligast emedan Jag ej bar hvarken föräldrar eller vänner. Nihar dock bedragit er deri, sir, tillade hon, i det hon lyfte sina ögon och bopknäppta händer mot himlen. Jag har en vän qvar, till hvilken jag aldrig förgäfves har vändt mig i motgångens dagar och som ej heller nu skall öfvergifva mig, om jag blitt sjelf förilir trogen. Miss Carrolton, sade mr Ravenscroft r:ed högtidlig röst, har ni då intet medlidaude nicd en olycklig fars sorger? Jag säger er ännu en gång, att denne yngling är min sl -;ts ) Se A. B. n:o 173, 174—176.