Aftonbladet – 31 juli 1860, sida 1

uppfylla, hvilket skall blifva er nekadt, om ni lyckas att väcka hans slumrande själ; och ni skall lyckas, om ni blott på allvar försöker. 4 Constance hade s:dan några minuter varit vacklande i sitt beslut. Mr Ravenscroft fattade hennes hand och kysste den, samt vände sig hastigt bort. En stor tår hade fallit på handen — denna tår segrade. Jag -vill försöka, sade hon, men ni måste handla rättvist emot mig och ifall jag, oaktadt mitt bemödande misslyckas att väcka hans uppmärksamhet eller göra något lyckligt intryck på hor om, så bör ni frisäga mig från rg befattning. et lofvar jag, men dock endast i detta fall, sade mr Ravenscroft, som hastigt hade vändt sig om och såg på henne med ett uttryck af gladaste öferraskning till denna oförväntade förändring i hennes beslut. Ni får ej genom föregifna svårigheter söka undandraga er detta ansvar. Jag tror verkligen, sir, att ni ej skalltveka vid att uppoftra min helsa och mitt lif, för vinnande af er önskan, sade Constance med ett halft förtrytsamt leende. Ni har alldeles irätt, svarade han allvarsamt: Jag skule vara färdig attt uppoffra både mig sjelf och halfva menniskoslägtet, för att kunna insätta denne yngling i hans naturliga och sociala rättigheter. Var emellertid öfvertygad att ni skall åtnjuta all möjlig omvårdnad och erhålla så mycket bistånd som det kan låta sig göra, för att fullborda ert värf.. Se blott på honom! han : bryr sig ej. om någondera af oss. Han är nu i en at siDa onda stunder. Är hän döf? frågade Constance. : NEjo, svarade mr Ravenscroft. Alla hans-sinten äroförundransvärdt skarpa och fina. Han hör oss, men huruvida han förstår oss, det är en annan fråga.n Men synbarligen förstod den unge mannen nog för att finna, det de talade om honom, ty han steg upp kastade en hatfull blick på sin far och gick åt dörren.