der den låg, öfvergjuten af det rikaste solljus, att den föreföll som ett litet paradis. FeMmtE KAPITLET. Constance hann blott kasta en hastig blick på all denna skönhet, i det hon gick förbi fönstret, ty hennes uppmärksamhet drogs snart till den enda person som fanns inne i rummet, Det var en ung man, som hon var öfvertygad måste vara mycket öfver tjugo år gammal, ehuru man på allt vis syntes hafva bemödat sig om att gifva honom ett barnsligt utseende, Hans hår var långt och lockigt; men man hade förgäfves sökt att genom denna omsorgsfulla anordning gifva ett uttryck af ungdomlig vekhet åt den kraftfulla halsen, liksom att genom linneblusen och den nedfallande skjortkragen dölja de berkuliska proportionerna i de breda skuldrorna, den sex fot höga gestalten. Hans drag voro ovanligt vackra, men ehuru pannan var bred och hög, saknade de dock till en öfverraskande grad ett tänkande uttryck. Han var mycket lik sin far, ehuru vackrare. Ögonen hade icke den roffogelsaktiga blick, som i så hög grad hade öfverraskat henne hos mr Ravenscroft redan vid hans första åsyn; näsan var icke så hög och starkt böjd, läpparne litet fylligare och vackrare till sin form. Han låg vårdslöst tillbakalutad på en soffa nära intill det fönster som var längst bort i rummet, och hans enda sysselsättning var att smeka en stor hund på hvilken hans ögon voro fästade, med knappast så mycket förnuft som i dem, med hvilken det ädla djuret besvarade sin herres blickar. Hvar är er son, sir? sade Constarice darrande och stannade hastigt. Der, svarade mr Ravenscroft, i det han visade på den unge mannen. :