ger ett sjukt barn ett pulver uti ett skedblad märmelad. Matematiki upprepade Constance, i det hon alltjemt drog sig tillbaka. Jag fruktar att ni har missförstått mig, sir. Jag kan ej lära matematik. Det gör jag ej heller räkning på, min bör sta, unga miss,, sade ban. Jag anförde blott matematik som en lämplig kunskapsgren för en lärd skolfux. Tag derföre mod till er dch korå med mig. . Constance kände en stark och besynnerlig motvilja att gå vidare, och Lady Clarissas hånande anmärkningar återkommo för hennes tankar. Ni har icke ännu sagt mig i hvad ni önskar att jag skall undervisa er:son, sade Constance, för att vinna några minuters uppskof. Det är sagdt med ett par ord, svarade mr Ravenscroft i det han drog hennes arm inom sin och gick vidare; ni skall sjelf finna, att ni måste begynna med de första grunderna, ty han kan icke ens läsa och skrifva. Han måste då säkert vara ett litet barn, tänkte Contance och gick lugnad vidare. Snart befann hon sig i ett stort och högt rum som imöbler och prydnader vittnade om ett försök att modernisera, för att göra det så trefligt som möjligt. Fönsterna voro stora och kunde öppnas som dörrar, så att om man steg ned för två breda trappsteg, kom man på en terrass, från hvilkens motsatta sidor en temligen lång stentrappa förde ned till en gräsplan och blomsterträdgård, så väl skyddad för hafsvindarne genom en klippvägg, att alla slag af främmande blommor trifdes och utvecklade sig 1 rikaste prakt. Den höga klippan var nästan dold af ett bälte resliga träd, och hela denna tafla var så skön och fridfull,