Den skall vara det om fem minuter, sirn, var svaret. ä R Ni önskar säkert använda denna stund för att ordna er klädsel, miss Carrolton, sade mr Ravenscroft. Om ni vill hafva den godheten att följa med dessa unga qvinnor, så skola de föra er till ert rum. De tvenne, starka tjenistflickorna hade redan, till Constances förvåning, tagit hvarsin af hennes tyngsta reskoffertar på axeln, och under ett beständigt prat med hvarandra på en främmande dialekt, som hon ej ens Kunde förstå, vandrade de helt obesväradt igenom den stora försalen och uppför en bred trappa. Constance följde dem. Trappan slutade i en korridor som löpte rutidt omkring försalen, och från den gingo åter två trånga gångar. hvilka stodo i förening med byggnadens flyglar... I en af dessa gångar framträngde nu de båda amazonerna vidare, utan ätt det minsta sakta hastigheten af sina steg, eller afbryta samtalet på det besynnerliga språket. Då de vöro nära dess slut, gingo dein i ett rum och nedsatte sina bördor, hvaraf Constance kunde finna att det var bestämdt för henne; Det var rymligt ochhögt, och möblerna måste i forna dagar hafva varit utsökt vackra. Nu var dock allt urbiekt och föråldradt, och ehuru man icke egentligen kunde kalla det förfallet, så hade emellertid hela rummet någonting ödsligt och dystert. sÄr du säker på, att detta är fätt? frågade bon en af flickorna. Är verkligen detta mitt rum? ; Hon kunde ej säga, huruvida de förstodo henne eller ej, ty de svarade båda på sin underliga rotvälska, bvilken gaf henne lika ringa upplysning, som om de hade talat den gamla isländskan. De nickade derefter vänligt och nego många gånger samt aflägsnade sig. Constance såg sig omkring i rummet. Det