tyckte sig finna, föra henne till frukostrummet,.så var ho redan färdig att följa henne. Den sal, i hvilken Constance nu blef införd, stämde fullkomligt öfverens med hvad hon redan hade sett af huset, såväl till storlek; som föråldradt utseende och dysterhet. Bordet var betäckt med en riklig måltid och en myckenhet gammalt, tungt; mörknadt silfver; men hvad som drog den unga främlingens uppmärksamhet ifrån allt detta var åsynen af det sällskap. som redan var samladt omkring bordet. Der satt m:r, Ravenscroft, och öfver hans panna hvilade ett ännu dystrare moln än vanligt. På hvardera sidan om honom satt ett fruntimmer. Det fordrades: blott en enda blick för att se,. det den som satt till höger måste vara bans mor, så rullkomligt liknade de hvarandra till dragen. Hon var synbarligen ganska gammal, och hennes fordom höga gestalt höll hon numera mycket lutar.de; men hennes själsförmögenheter voro lika -starka, hennes sinne lika lifligt. som någonsin. Det låg ett starkare uttryck af hämndgirighet i hennes ansigte, än i sonens, en mera okuflig hersklystnad öfver de sammanpressade läpparne, mera hårdhet och genomträngande förstånd i hennes blickar. Det andra fruntimret vär af obestämd ålder — mellan trettio och fyratiofem år; i ett annat fall kunde dock ingen tvekan da — hon var otvifvelaktigt vansinnig. En äldre qvinna, med ett strängt, allvarsamt. utseende, stod bakom hennes stol och bestämde öfver alla hennes rörelser och företag, Den arma varelsen sade icke ett enda ord, utan lydde blott mekaniskt sin vakterskas framhviskade befallningar. Hon hade dock en vana, som genom sitt ihärdiga upprepande, blef ytterligt oroande. : Hon lyfte sina ögon småningom, med, korta, ryckningar i ögonlocken tilldess de stegvis höjt sig, nog för att fästas