rena, hvita täcket, toilettduken, det friska vattnet i. silfverkannan på tvättställningen, utvisade att anordningen hade blifvit vidtagen för någons emottagande, och ehuru rummet i sig sjelftvar präktigt, så var möbleringen dock ej så lysande, att det syntes orimligt för att vara ämnadt åt henne. Inom några minuter återkommo de båda flickorna med hennes guitarrlåda och öfriga saker, nickade och helsade derpå åfer till: afsked, såsom förra gången, och aflägsnade sig, så att hon blef lemnad allena. Efter att hafva sett sig om i rummet, var det Constances första tanke att kasta en blick ut igenom fönstret. Åt denaa sida var huset beläget alldeles invid kanten af en brant klippa, troligen för det naturliga försvar, som det bärigenom fick under de barbariska tider från hvilka det först ledde sin grundläggning. Ett djupt bergpass, som äfven nu i morgonstunden såg mörkt och hotande ut, gapade nedanför; och ibland de klippblöck, som lågo kringkastade dernere, skummade och busade en våldsam bergsström på sin väg till hafvet, hvilk-t man här blott kunde skönja en och annan skymt af emellan de många gamla, knotiga och krokiga träd, hvilka med en förtviflad kraft tycktes, med sina nakna och starka rötter, hålla sig fast i bergsskrefvorna. Litet nedanför den punkt, der huset låg, vidoade sig dalöppningen, så att man såg en liten, af klippor omgifven vik der bortom den omätliga hafsytan: Constance blef så förtrollad af denra tafla, att hon först, då ljudet af en gong genljöd i stentrappor och korridorer, erinrade sig att hon borde ordna sin klädsel till frukosten, Att tvätta ansigte och händer, släta sina mörka, glänsande flä or och i hast jemna och putsa sin drägt, gick så fort, att då en af de stumma flickorna (de voro det itminstong för henne) kom för att, som hon