Aftonbladet – 30 juli 1860, sida 1

gjorde genom att läsa narinen, som voro målapå husväggen, ochdå detfa ej lät Big göra, genöm att söka uppfatta de besynnerliga röpen af väktarne, hvilka trö sig säga ställets nämn till -upplysning för de resande, medan de för det mesta tala hieroglyfer. Men vid en station, der de stannade något längre, kom mr Ravenscroöft för ett ögonblick till vagnsdörren med ett glas glödgadt vin i handen, som han ifrigt anhöll att hon skulle dricka. Medanhön läppjade derpå, 8 yndade han åter bort efter några smörgåsar, och vid sin återkomst hade bau endast tid att taga igen det tömda glaset och att skyndssmt intaga sin plats, innan det ånyo bar utaf. CC : Hvad skäl äfven Constance sedermera kunde hafva att ogilla mi Rävenseroft, så misstänktehon bötiom dock aldrig ett ögonblick för att hafva: blandät ett rogitvande medel i vinets Hade ban gissat att honVille hafva reda på statisnerha, och önskat hindra Henrie deriffån) så skule Kan aldrig säkrare vunnit sitt mål än genom att gifva henne af denna förrädiska dryck, hvilkeni sig sjelf-hartillräcks ligt söfvande iverkan, för att under vänligaförbållanden icke beböfva någon främmande tillsats. Af någon bristfällighet i maskinen, eller af annan orsak, gick färden:långsamMare än vanligt: till nästa station, ljudet af lokomotivet var mera afmätt, den gamla fruns strarkande mera söfvande, och Constance föll isbn djup sömn. Vid nästa station tittade ett par skarpa, svarta ögon in genom vagnsfenstret, men -drogo sig. i ögsnblicket tillbaka, liksom rädda att väcka henne genom en för långvarig blick. Vid de båda derpå följande syntes de åter forskande, och vidden fjerde befann sig Constance innan hon ers hade hunnit blifva fullt vaken, i en tillslätev vagt, vid sidan åf ormr Rävenscröft. Ehuru ännu helt yr efter den djupa sömnen, var hennes