Aftonbladet – 30 juli 1860, sida 1

var -helt, naturligt att Kon fick vetå hvad som hade -händt;. och som: denna gäst hade ett godt minne och alltjemt med ifver läste polisreferater, dukade hon snart upp dussintals likblydande tilldragelser, då unga fruntimmer oförsigtigt. hade annonseråt om-tjenster samt låtit. docka sig: bort och ej sedan blifvit afhörda, på: många år. Det var en besynnerlig öfverensstämmelse! i alla dessashändelser, att böfvenjy aldrig var ung och möjligen genori ungdomens våldsamma: känslör: kunde finna någon ursäkt, utan alltid jen medelålders man, gammal nög att veta bättrevän så, som de sqvallrande fruarne ganska vist anmärkte. Men hvilket öde, de än förmodade dttConstanee: Carroltonigick till mötes, så kunde deras: inbillningskrafty äfven under bin vildaste flykt aldrig komma safiningen nära: Honcsblef med -brådskande hastighet förd vill! stationen för den stora; vestra banan; trainen skulle just--åfgå, och innan hoh ens bades: tid att: fråga eftersriatimet på det ställe! dit! de. skulle resa, hade hön börjat sin färd dit, isen -vagny endast bestämd för fruntimmer, till hvilken: mt Ravenstroft hade fört henne: under försäkringar att det var blott ochbart af uppmärksamhet för hennes trefnad, ehurnwhon ej. kundeshindra: sig ifrån att tänkå; det hom genom denna skilsmesba var urståndsatt åft begära några upplysningar af (höpom: Det fanhbs: endast en passagerare i vagnen, utom henne, en gammal fru or var antingen mycket osällskaplig eller. mycket döfsoch Constarice hade: föga utsigt att kunta hålla sig vaken med en lifvadseller rolig konversation. : Det gamla fruntimret snarkade på det entonigaste och smittsammaste: sätt i verlden, men :Constance. sökte dock att emotstå detta :söfvande inflytande och var ständigt uppmärtksamy för att taga reda på namnen påsdes stationer som passerades, hvilket hon, der sådant var möjligt,