Aftonbladet – 28 juli 1860, sida 2

Nej — nej — ni tar mina ord för häftigt, sade främlingen, och lik de flesta personer med ett för, lifligt lynne, missförstår ni min mening. Ni bör veta att jag har en stor motvilja till alla: förändringar — ombyte af lärare bringar alltid elevernas sinne i en viss oreda och hämmar framgången af deras studier.. Nu har jag funnit att unga fruntimmer som för första gången lemna hemmet, vanligen blifva skrämda af det minsta, lilla obehag som träffar -dem, och skynda sig hem igen till pappa och mamma, eller till någon öm och lätt missledd tant eller onkel, hvars dörrar alltid öppnas för dem. Jag önskade blott att få veta, huruvida ni har någon sådan anhörig och då jag nu finner att detta ej är händelsen, känner jag mig så mycket mera hågad för en öfverenskommelse med er. Hade Constance haft mer erfarenhet af verldens ondska, så skulle detta tal väckt hennes misstroende; nu svarade hon endast sorgset jag kunde föga ana att min största olycks skulle blifva af något gagn för mig. Ni är hemma i musik, sade den främmande, utan att lägga någon vigt vid hennet yttrande; vill ni visa mig,den godheten at spela något; pianot synes icke vara afbästa sort, men jag skall ej försumma att taga denna brist med i beräkningen, då jag bedömme? er talang. Utan att säga ett ord, satte Constance sig ned vid Mrs Masons gamla fortepiano och spelade ur minnet ett lysande och svårt stycke Hennes åhörare syntes lyssna med odelad uppmärksamhet. a Förträffligt! förträffligt mumlade han; hur har ni kommit att tänka på en lumper guvernantsplats; ni, som skulle kunna göra lycka såsom konsertspelerska? ; Jäg föredrar ett mera stilla lif., sade hon och vet dessutom att mina föräldrar aldrig