Aftonbladet – 28 juli 1860, sida 1

bön hade erhållit tillstånd att begagna en af de aktningsvärdaste mäns i London namn-såsom en borgen för sin egen trovärdighet. Hon hade aldrig: hyst några större förhoppningar innan hon såg honom, och förbindligheten i hans.sätt var bbestridlig men detta allt till trots, tycktes.det henne: som om hon hade kommit i beröring med ett isberg. De trenne följande dågarne: förflötounder: besök tillåtski ligt som var värdt att ses, Oaktadt allt. det lifliga intresse hon kände för allt märkvärdigt som mötte hennes blick, gick tiden. långsamt nog, ty hon var ensam. Hvar morgon infann hon sig på boklådan för ätt höra efter svar på sin annons och. erhöll äfven åtskilliga från agenry som åtagit sig att skaffa guvernanter och dylikt folk, men intet som lofvade att uppfylla -hennes önskningar. På aftonen, tredje dagen; just då -hon var på väg att gå bort, försatt ånyo ombesörja en annons, anmäldes ev person; som önskade få tala med henne. nnes hjerta: slogshäftigt då hon inträdde i förmaket och befann sig allena med en :reslib, mager iman; omkring :fyratiofem år gamal. Hans svarta bår var redan gråsprängdt och hansymörka ansigte fullt: af.djupa fåror, ristade af våldsamma: påssioner eller stora sorer.— skanske ubåda delarna. Hans tjocka onbryn lågo hotande öfver ett par ögon, äm tycktes skarpa nog att tränga ända. till djupet af. dens själ, med hvilken han talade, och detta, tillika-med den krokiga näsan, gaf honom så mycken likhet med -en-roffogel, som en vackerskari möjligen kan ega. C Constance tyckte icke om hans mtseende, ja, hon kände. sig nästan illa till .mods vid den genomträngande blicken af dessa förfärligavsvarta ögon men honsförrådde dock intet af denna känsla i sitt-sätt;.som vertJugnt och värdigt. . Jag förmodar, började främlingen efter ett g Oj SÅ