Aftonbladet – 27 juli 1860, sida 2

leveransen uttagna 2:ne rister blifvit inburna till häckling, begagnade Moberg tillfället att undankasta den ena af dessa rister och ditlägga en annan rist, som han tagit ifrån kronans förråd. Denna rist blef sedermera häcklad, spunnen och pröfvad. Sedaån ekipagemästaren några dagar efteråt fått kunskap härom, tillkallade han banmästaren Moberg,som inför ekipa2emästaren erkände sitt brott, med ånger och bedröfvelse, och tillade att han skulle tala rena sanningen: ocherkänna allt. Han sade att då risterha inburos till källaren hade herr Adolf Palander blinkat eller gjori tecken med ögonen, hvaraf Moberg tog sig anledning att utbyta risterna. Äfven erkände han att han af handelshiset Palander komp., efter hvarje leverans, i alla: tider, haft 30 rdr, samt att hvar och en af te hampspinnaregesäller, som verkställt haändprofven, hade! från samma hus 3 rdr om dagen, så länge besigtningen fortgick. Detsamma erkände han vid förhöret på varfschefens kansli i flera per.oners. närvaro; och tillade ekipagemästaren. att han intill ifrågavarande hampleverans aldrig förmärkt något svek å banmästaren Mobergs sida, utan hade ekipagemästaren alltid varit med honom på det högsta belåten. På närvarande advokatfiskalen Wittboms tråga upplyste ekipagemästaren att de till garnprofven utsedda risterna häcklas uti källaren under repslagarebanan, der all kronans hampa häcklas. Den hampa, som i repslagarebanan skall användas, transporteras alltid efter banmästarens reqvisition ifrån kronans hampförråd och nedlägges genast i förutnämnde källare, för att der undergå häckling. Af en dylik transport kronäns ditlagda hampa var det som banmästaren Moberg tog den rist, som han, besigtningsförrättningen ovetande, utbytte mot dev rist, som var tagen utaf leverantörens inkomna hampa. Banhmästaren Moberg erkände tu vid krigsrätten hvad mot honom blifvit anmäldt och kunde ej uppgifva någon annan anledning till sitt brott än den han för equipagemästaren angifvit, men trolde nu likväl att det skett i följd af yrsel. Han hi:r ej haft någon anledning att misstänka hampans dåliga beskaffenhet, men såg densamma vara ovanligt full med blånor. Banmästaren Moberg hade som vanligt äfven nu fått 30 rdr. Någon anledning att Han skulle blifvit mutad med det af ryktet uppgifna belopp 100 å 300 rdr förekom icke hvarken i ett eller annat förhör. Vittnena, 2:negesäller, Olsson och Duvander, intygade hufvudsakligen detsamma, som här ofvan blifvit anfördt och till så stor del, som de sjelfva sett och hört. Sedan målet nu hunnit så långt, framträdde am:ts-väbeln Svensson och begärde dels ått särskild aktor måtte blifva förordnad i målet och dels yrkade att banmästaren Moberg, såsom den der sjelf erkänt och genom vittnen blifvit öfvertygad om ett svårt tjenstefel, som ländt kronan till skada, måtte träda i häkte, till hvilken framställning . och yrkande krigsrätten lemnade bifall. Målet uppsköts tilldess aktor hunnit i saken förordnas, och blef banmästaren Moberg inmanad i häkte.