Aftonbladet – 26 juli 1860, sida 3

BLANDADE ÄMNE il I folkskolefrågan. (Ur Humlor, utsända af L—n, Helsingfors 18 Han reste sig så myndig från bänken, der han satt Bland andra stadens äldste, och ställde bört sin hätt, Den digre slagtår Gödman;, och redde sig alltså Att låta magistraten sin mening rätt förstå. Hans dubbla isterhåka af harm mans:darra såg, Ock på: hans breda panna . ett vredenssåskmoln låg; ; Men från hans matta.ögon, inbäddade i fett, Sköt hvass en blickioch styrdes 7 emot ,borgmästarn snedt. Vår man var eljest vida beryktad uti nord — Ej jast att kunna ställa välvisligt sina ord Men för de glada miner, hvarmed hän kunder vann, 7 När vid sin disk bland högar af kött han sig befann, Som sagdt, i dag: han hade; en mycket annan min. Omkring hans tjocka läppar låg ej ett fryntligt grin. Som nu, han plägat blicka på oxen uti band, Då den ej ville falla för klubban i håns hand. Från pannan strök han vresigt sin styfvå, röda lugg, Ochfi sin tuggbuss högg han ett mäkta duktigt hugg, Och sen ur den han dragit dess hela bittra saft, Han talade som följer och talade med kraft. Tvi såna magra kalfvar, Borgmästare och Råds — Ejimå man här vår äldste tilltro: slikt öfverdåd, tt han de första orden utsagt som epithet, . Attädermed skymfa gräsligt sin höga öfverhet. De orden voro endast den allravärsta ed, Hanzplägade framdundra, då han var riktigt vred; Ty ingen sak han visste sin afsky mera värd, . ÄnEmagra nöt, derefter bokskåpet. hos en lärd. Tvi såna magra kalfvar,y Borgmästare och Råd! När tar väl en gång ända; ett dylikt. öfverdåd ? ; Hvar måndag, när jag kommer ; numer från rådstun hem, JagRfinner mig eländig uti min minsta Jem. Slikt innan kort kan mörda det gladaste humör Och reta opp till vrede en riktig. gärdsgårdstör. Jag är just ej af socker, men magrär för hvar dagg Tar snart mitt år) ej ända, j jag stupar nog af slag. Ty7aldrig hör man annat, . än nya anslag blott. Man endast fordrar mera, ju mera man har fått. Till hvad bör staden slösa så immerfort sitt mynt? Jo, merändels till skolor och annat dylikt dynt. Nyss var ju här magistern, som: söndägsskolan styr, Och sade, att han mera . om tjensten sig ej bryr, Om lönen icke höjes — en lön, hvem Kan det tro? För den, jag kunde köpa den mest välgödda ko! , Fram-fick han ock sin vilja, förrn han ur salen: steg. Af harm jag ville spricka; men bet min buss och teg.) Så lät man sig bedåra utaf den gynnarns svek, Som icke näns till söndan bestå sig minsta stek. Och nu, hvad skall man, lida, förrn man till grafven bärs? Borgmästarn täckes orda, att nog ännu ej lärs, Att slynglarne, på .lärans ny skola mand vill ge, Blott stadens pung betalar igen fiolerne,. Nu lyster mig omsider se saken uti grund. Frimodigt kan jag spörja hvarendaste min kund; Om mera feta stekar af mig de skulle fått, Om i min tid som lärling i skolorna jag gått. Nej pass; jag tror för visso, att, om jag lära fått, Som nu i dag man däres; jag sålt ut senor ; blott, Och mången mark på pundet bedrägligt jag vägt in Och vore värd att vräkas från. rådstun. med brändt skinn.. Ty denna verldens lärdom går endast ut på knep, Och -mången herr magister r förtjenade sitt rep. Och ville man förära mig:stadens biblotekn, Fu hR l aasaarn) K