Aftonbladet – 26 juli 1860, sida 3

TERNISET. Tändstlokor med fosforsulfid. Af C. PuscHer i Närnberg. (Dinglers Polyt. Journal, 1860, Maj.) Man erhåller fosforsulfiden genom att i ett porslinskärl öfvergjuta 4 vigter fosfor och 1 vigt groft Jd sönderstött svafvel med vatten af omkring 37 C.; inom få minuter förena sig fosforn och svaflet till en genomskinlig, gulaktig olja, som qvarstannar under vattnet. Man afhäller detta så nära som möj ligt och ersätter det genast med en tjock och kall JT gummilösning, som för sådant behof bör vara tillbands; de begge flytande ämnena förena sig mera lätt och skyndsamt än ren fosfor kan sammanblandas med varm gummilösning efter flera timmars omrörning. Genom denna finare fördelning, jemte fosforsulfidenssstörre tändbarhet, insparar män öfver 25 procent fosfor; jag har beredt felfri tändsticksmasst, hvari endast 3!, procent fosforsulfid ingick; tändsitsens öfriga beståndsdelar, såsom blysuperozid, sapetersyradt bly och litet svafvelantimon, tillblandas i pulverform, Som massan bercdes kall, kunna -tfven små tillsatser ske. af hartspulver till flammans förstoring. Gehöm användningen af fosforsulfidsparas alltså både fosfor, bränsle och tid. De dermed beredda tändsatserna osa dessutom icke hälften så illa som de med ren fosfor tillagade. Rhenska sättet att raffinera olja. Lampolja från Rhentrakten anses för den bästa i Tyskland, och maskinolja derifrån likaså, emedar.den är fullkomligt fri från all syra och derföre icke å:tadkommer rost eller erg, eller fernissar sig, på ixlar och i axelpannor eller andra lager för rörligamaskindelar. Reningen sker på följande vis. Oljarkärnas först tillsammans med 2 procent svafvelsyrs i ett fat med axeltappar på två diagonalt motsatta stäfändar, så att innehållet sqvalpas ihop fullständigt; man låter fatet gå raskt omkring, men icke så fort att centrifugalrörelsen trycker fast massan orörligt i något hörn. Efter 2!,, timmas sqvalpning har svafvekyrän hunnit förkola alla orenligheter i oljan, och man tillsätter då 4. till 6: proceat osläckt kalk, .uppblandad med 125 procent af massans vigt vatten, till svafvelsyrans borttagande, kvarefter kringhvälfning fortsättes ytterligare ,, tinima. Ur sqvalpfåtet tappas oljan i ett vanligt oljfat, stäldt på ända och hvars öfra kotten är urtagen; hon lemnas här orörd -7 till 8 dygn, hvarefter hon aftappas genom en häfvert, så länge; hon afflyter ren, så att kalkvattnet och de der: befintliga orenligheterna qvarstanna. Hon slås derefter i ett annat öppet fat, försedt med en silbottea, 5 tum högt öfver den andra bottnen och öfverdragen med starkt flanell. Öfver silbottnen utbredes ett 5 tum högt lager rent hvetekli ochderöfver sållas ett lika högt lager ren sand. Oljan utflyter vr detta fat i en klar stråle. Skulle den ej vara klar, så måste silningen förnyas; men detta är sällan aödigt. I den silade oljan inhängas slutligen zinkplåar, hvilka efter några dygns förlopp fullständigt upplaga den möjligen ännu qvarstannade syran. Bräder, som föga eller intet kasta sig. (Prakösche Mittheilungen von L. Gall.) Vid granskning af timmerstockens afskärningsytor ser man att tärnan icke Befinnes i midten, utan närmare ena sidån, och att årsringarne åt den smalare sidan äro finåre än åt den motsatta. Denna smalare sida är den; som Hos det växande trädet var vänd åt norr; den med de gröfre ringarne var vänd åt söder. Om man till. bräder sågar trädet så, att plankan får gröfre årsringsådror på ena sidan än på den andra, s. blir följden, att den kastar sig i fuktig väderlek åt den sidan, som har de finare ådrorna, och itorka V åtden motsatta, emedan de gröfre ådrorna erbjuda mer utrymme än de finåre till iåsugning af vatten i faktig väderlek, och större tomrum till sammankrympI. ning i torka. Iakttager man deremot att vid brädsågning vända stocken så, att snitten gå längsåt riktningen af stammens ställning i norr och söder, såå kunna bräderna !endast komma att bugta sig i riktningen åt plankans kanter; men olägenheten häraf är obetydlig i jemförelse med följderna af en kastning i riktningen af plankans tjocklek, Modern fransk blanksmörja. (Polyt; Notizblatt, 1860, n:r 8.) Man lägger 2 vigter galläpplepälver, 1 vigt stärsxelse; 1 vigt jernvitriol och 2 vigter sönderskåfven tvål i 67 vigter Kokande vatten, i den ordning de här appräknats och med omkring 5 minuters tid emellan hvar tillsats; slutligen inröras 3 vigter fin bensvärta helst s. k. -sockerkol) och 6 vigter sockersirup. — Oskadlighet för lädret, mycken glans .och billigt pris förorda denna sammansättning. j Nytt sätt att pröfva ångpannors styrka. (Böttchers polytechnische Notisblatt 1860). Detta i England uppfunna pröfningssätt är långt :nklareän det förut brukliga medelst: ångtryck eller hydrauliskt tryck, och anses säkrare; man hade selan slutet af 1857 användt det med största framsäng, då det först gjordes allmännare bekant vid ww sammanträde af Manchester Philosophical Society len 27 November 1859. Ångpannan fylles helt och illet . med. vatten och uppvärmes sedan. När ttnets värma uppgår till mellan 219 och 33 , lastas säkerhetsventilen med det tryck, på hvil set pannan skall pröfvas, och man ger noggranni kt på manometern, under det att upphettningen sakta fortsättes. När det genom vattnets (icke till inga förvandlade) utvidgning ästadkomna trycket rtfarande stiger till den tillimnade tryckhöjden, utan afbrott och utan minskning, kan man med säkerhet antaga att pannan hvarken. utvidgats genom spänningen eller skadats deraf. Enkelheten af detta pröfningssätt låter hoppas att egare af ångpannor icke skola åsidosätta dess besagnande tid efter ännan, för att förvissa sig om styrkan hos sina ångpannor. Val af röd färg till jJernfartygs målning. Wochenschfift der schlesisehe Vereins fir Bergund Hitenwesen 1860). Den röda färgen är vanligen mönja; men dock inhas två:slag: den allmänna blymönjan (blysuperoxid) som är bjertast, och s:k. jernmönja (jernoxid — ett slags rödfärg) som kostar långt mindre, men tr något mörkare. Den sednare har: likväl ett stort öreträde, det billiga priset oberäknadt; den skyddar ernet; hvaremot blymönjan förderfyar det. Blymön an sönderdelas nämligen af hafsvattnet under alstring if chlorbly, som af jernet reduceras och bildar er lektrokemisk :bly-jern-stapel, hvilken verksamt bidra ser till jernets sönderfrätning. Jernmönjan angripe: äl äfven af hafsvatten, men bildar dermed jerochlo ideHer jernchlorur; alltefter hafsvåttnets större elle: nindre salthalt; och begge dessa föreningar lösas dels hafsvattnet dels i floävatten, samt bortsköljas i egge fallen, så att de icke stanna qvar till jernet: kada, Häraf inses vigten i valet af den röda färg, hvarned: jernfartyg pläga målas i och ofvanom: vattensången. Så länge den tillblandade oljan icke hunnit enomträngas af .vattnet, kan färgämnets beskaffenet vara likgiltig; men denna ogenomtränglighet är cke långvarig. 1 Engelsk sytråd, eller s. k. jorntråd. (Deutsche Gewerbzeitung.) Man finnr allmänt i garnhandeln s. k. jerntråd, tt:slags bomullsgarn som utmärker sig. .genom sin tyrka och sin glans. 1 detalj säljes den upplindad på må trärullar, på hvaärs ena ända är angifvet attrulen innehåller 200-yards (616 fot). Det är icke) anat än fint tvinnadt bomullsgarn, som blifvit appreeradt på följande sätt, Medan garnet ännu befines i härfva, blötes det i stärkelse, hvartill man sat! tet stearin — alldatns cam vid atörkning af ..