Aftonbladet – 26 juli 1860, sida 2

såsom jurist, vore visst rätta personen, men han kan ej tiga med en hemlighet-för sin hustru, och hon är ei vandrande kungörelse. För hela verlden skulle jag ejwilja att någon misstänkte mig för att söka bryta denna förlofning; jag önskar tvärtom att-det skall anses vara gjordt helt och hållet af-henne sjelf, och hon är alltför stolt att kunna säga något motsatt: Kanske är det bäst, då jag rätt besinnar mig, att jag sjelf talar vid henne, och jag skall göra det nu genast. Då doktörn körde sin pony in i staden, rullade lady Willoughbys vagn förbi hans gigg: sJa, ja, myladys, mumlade-han för sig sjelf, far ni i egen person och utför ert gemena värf; Det är vida lämpligare än att skicka hederligt folk för att göra det.n Stackars Constances hjerta klappade högt, då myladys vagn stannade vid dörren. Knappt kunde bon afhålla sig från att springa ned för trappan och möta sin gäst; etiketten segrade dock, och hon -satt stilla, ehuru darrande och rodnande samt nästan lika förtjust som om det hade varit Frank : sjelf, hvilken kommit gående i trappan. Då ladyn steg in, skyndade Constance upp för att möta henne, men i gästens hela min och sätt låg ett sådant kyligt, nedlåtande och formligt deltagande, att det varma, unga blodet ovilkorligt drog sig tillbaka till den stackars flickans hjerta. : Min bästa miss Carrolton, började: hon, nået gläder mig verkligen; att ni med-en sådan sinnesstyrka kan bär så mångastora sor-. er. g Miss Oarrolton! tänkte; Constance; högt tillade: Hon: Jag har sökt styrka och tröst; hös den, som mina älskade föräldrar alltid lärde mig att vända mig till och:den. deförsäkrade mig att jag aldrig skulle söka förs gäfves d