Aftonbladet – 26 juli 1860, sida 2

dra skulle jag ju ej kunna åtaga mig ett dylikt uppdrag, hvilket i sig. sjelft är högst obeKagligt, som en vän till båda EE utan att vara bemyndigad dertill af åtminstone den ena utaf dem. Min fasta öfvertygelse är emellertid den, att jag härigenom skulle göra precist motsatsen af hvad kapten Willoughby Önskar., Men jag, sirn, utropade hon häftigt, jag bemyndigar er dertillt . Skall jag då förstå er så, att det var med ers nåd som miss Carrolton skulle gifta sig? frågade doktorn kärft. Sir,, skrek damen, i det. hon sprang upp, darrande af vrede, och Käftigt grep efter klocksträngen, jag finner er afsigt vara att plåga och förolämpa mig. Jag villsåledes ej längre uppehålla er. Och liksom för att visa det samtalet var slutadt och på samma gång huru hon föraktade sin gäst, tog hon en bok, lutade sig beqvämt tillbaka i soffbörnet och syntes ej hafva det ringaste medvetande vidare af att han var inne i rummet. Doktorn lät dock på intet vis bringa sig ur fattningen; med en krökning på läppen; så full af ömkan och förakt, att ladyn skulle blifvit ursinnig, om hon märkt den, steg han upp, bugade sig djupt och gick. ANDRA KAPITLET. Så snart dörren åter var stängd efter doktor Smedley, kastade lady Willoughby boken, hyari hon låtsade läsa, på bordet: Jag har således ej något annat val, sade on för sig sjelf, vän att fara till flickan och söka att föra henne till föruft. Det är verks igen harmligt! Jag bade räknat så säkert på Smedleys hjelp och har verkligen ingen Annan, fm jag torg förtro mig till; Sewell,