Aftonbladet – 26 juli 1860, sida 1

dig, säde Constance, och det andra: att jag ej borde-företaga mig något utan att först rådfråga mina vänner, bland hvilka jag naturligtvis alltid skulle sätta främst den dam, som af en: tillfällighet just i detta ögonblick gynnade mig med sina råd. Och jag, sade mr Smedley, ;hvilkens yrke det är att gifva råd, är nu ursinnig på mig sjelf, emedan jag försummade, eller rättare sagdt emedan jag afböll mig från att besvära er med några råd i dessa fall. Jag var på väg att Varna er mången gång för att icke låta edra förändrade vilkor blifva kända, men jag Kejdade mig åter, emedan jag icke ansåg mig hafva någon rättighet att blanda mig deri. Och då jag nu hörde det sätt, hvarpå alla de här fiha damerna talade om saken, så kunde jag blifva utom mig af harm, vid. föreställningen om, att jag genom några ord i rätt tid hade kunnat förekomma allt detta.n Det är bäst som det är, siro, sade Constance. De få, som blifva mig trogna, skola genom kontrasten framstå i en så mycket vackrare dager, och lyckligtvis lider mitt hjerta icke af alla de upptäckter jag härigenom gjort. Det är icke en enda af dem, för hvilken jag hyser någon tillgifvenhet. Hon var tyst. för en liten stund och frågade derföre med någon tvekan om lady Willoughby nyligen bade varit i staden. JO, JO, jag tror nästan så, svarade mr Smedley. Det vill säga — Jag vet verkligen ej. Jag besökte henne för en vecka sedan, emedan hon hade ett lindrigt anfall af influenza. : ra Är hon urståndsatt att gå ut? frågade Constance. Nej; åh, nej — inte numera,, stammade doktorn, : e Det låg någonting misstänkt uti denna tvekan hos en man, vanligen så rättfram och