tets åtgärder må afse allmänbetens fördel, men icke smaka af ett odiöst privilegii-: eller monopolväsen. Great Easterns första färd öfver Oceanen. (Skildrad af Times korrespondent.) . (Slut fr. gårdagsbladet ) Mot midnart önskade lotsen från Newyorks hr Murphy, pejla djupet, och för första gången efter afresan från Southampton.stoppades maskinerna och fartyget stod stilla. Hafslodet utkastades, men fann ej botten på 115 famnår. Denna pejling upptog nära 40 minuter, och maskinisterna begagnade genast under hr MLennoöns ledning tillfället att underöka alla delar af bjulen och propellern, hvilka ej kunde undersökas då fartyget var i gång. Allting å bådadera var i fullkomlig ordning — ingen enda del visade spår af nötning — ej eh enda skruf eller ventil erfordrade den allra ringaste reparation. Färden fortsattes derpå, och denna natt var resan i sjelfva verket fullbordad, men meningen var att först vid följande eftermiddags flod föra fartyget upp till. Newyork. Vid: dagningen skönjdes kusten såsom en otydlig blå linie, med Sandy Hooks ås liggande som en dimma tvärs öfver sjön och der bakom barrträdsbeklädda höjder, hvilka redan i morgönsolen: sågö förbrända och torra ut... Fyrtornet pässerades kl. 7, 20! f. m., och efter att ha skjutit två skott till salut, stoppades Great Easterns maskiner, och under jubelrop och lyckönskningar slutade dess första resa. Samma morgon framlemnades en f alla passagerarne undertecknad lyckönskningsadress till kapten Hall, hvilken skriftligen besvarade densamma. Under första timman efter sin ankomst blef Great Eastern lemnad i ro på denna Jugna och heta sjö; solen kastade sina brännande strålar på dess däck, och ej en enda vindpust fiäktade ens så starkt, att den förmådde föra från skorstenarne de svarta 1ökpelarne, som stego så raka som master upp iden qvalmiga luften. -Kustfararne, som sågo ut som små lustjakter, lågo spridda öfver hela viken; med sina hvita bomullssegel anskotade, si att de stodo släta som väggar.. Men förgäfvest de vajade endast för sjöns svaga rullning, utan att närma sig en enda tum, och tycktes hvila sig i sin egen mörka skugga Så stodo sakerna hela dagen hvad väderleken beträffar, men ej så med stillsamheten. Det blef snart bekant i Newyorky att vi voro inne i hamnen, och de, som känna våra amerikanska anförvandter, veta, att de äro ett af de eldfängdaste folk i verlden. Man kan således dätt föreställa sig, hvad lif och rörlighet vår ankomst förorsakade. Attbörja med uppenbarade det sig endast genom ankomsten af en och annan. af dessa besynnerliga ångfartyg. som tyckes mycket likna de vanliga typerna för Noaks ark med tilligg af hjulångmaskiner. två eller tre bomullssegel samt 500 till 600 passagerare, äfven klädda i hvitt bomullstyg. Dessa fartyg, hvilka allesammäåns voro höljda meäd fläggor och som rullade af och an under bördan af sina passagerare, hvilka hurrade, hviftade med näsdukar, klappade i händerna och skreko, så att man blef lomhörd, gingo gång på gång rund fartyget, slutligen stannade vid dess akter, hvarvid deras förtjusta passagerare erbjödo oss allt hvad vi kunde behöfva, såsom tidningar, cigarrer, is m. ms. Great Easterns musikkår hade ett svårt arbete den dagen der den stod uppe på det beta hjulhuset och i hvarje minut spelade upp Hail Columbia! till. svar på de harmoniska komplimenterna: God save the Queen, Rule Britannia, Oo. s. V., hvilka ljödo utåt vattenytan från alla håll och kanter. Straxt efter kl. 11 lade ett ångfartyg till långsides med hr Yates, bolagets sekreterare, och omkring 100 besökande, bland dem några af Newyorks mest ansedda män, om bord. Dessa voro de enda, som tillätos komma om bord den dagen, emedan man ville ha fartyget så litet uppfyldt af folk som möjligt under den temligen svåra färden upp till. Newyork. Vid middagstiden skymlade hela viken af hvita segel på små jakter, hvilka utbredde sina dukari stora veck i solskenet och gjorde sitt bästa, för att komma framåt, men nästan alldeles förgäfves. Det fanns ej en gång så pass mycket vind, som behöfdes för att drifva fram desså små, utmärk: vackra båtar. Klockan omkring 2 låg ungefär ett dussin ångfartyg rundt omkring oss, alla öfverfyllda af folk, som skrek och hurrade såsom förryckta. För att blott göra amerikanarne rättvisa, så måste man medgifva att de göra allt, hvad helst de företaga sig, grundligt, och dåen förtjusningsfeber griper dem, antar den: större dimensioner än hos något annat folk. Den uppenbarade sig likväl ej blott genom bifallsrop, ty innan de besökande från Newyork varit en timma om bord, fanns det ingen passagerare på jätteskeppet, som ej fått mottaga flera bjudningar, än han rimligen kunnat hinna med från denna dag till julen. Kl. 2; -då floden steg öfver hamndammen, afsköt Great Eastern två skott och satte sig i gång: Fartyget gjorde en kort tur omkring viken, innan det gaf sig in på det grundare vattnet, på det att, om det skrapade i, det skulle med fart kunna gål!genomsanden. Det låg 25 fotdjuptakter-ut, och vattnet var ögonskenligen ej tillräckligt djupt, ty aktern skrapade sakta i och upprörde sanden; men man bänn knappt varsna det, innan fartyget var öfver grundet, och den sista faran på Great Easterns resa var lyckligen öfverstånden. Tre AA nand är we AR IATA KL RR RAR Kr