Aftonbladet – 25 juli 1860, sida 1

baktrappa upp till köket, ond och fest i sitt) beslut... Han hade ej väl knackat på köksdörren: förr :än den flög upp. På tröskeln stod madame Martin blek och andfådd. Hvär är glacen ? utropade bön, säg, mr; hvar är den? Ni har väl åtminstone bakelserna med er? Inte; ack mr, hvad är ni då för en konditor? ; Jag är ingen konditorny sade :Theopbhile; jag ärserförolämpade kusin. . Min bästa, bästa vän, -sade madame Mars tinjidethonvomfattade båda hans bänder; sprigg efter glace, spring efter bakelser, spring efter hvad som helst, Hvar folk komma ifrån vet jag inte; men här komma fler och fler. Här är öfverfullt; tre:fruntimmer hafva svimmat allaredan: Gåy gå såvär ni riktigt hederlig: Detbor en Konditor Vid börnet, som säljer bakelser för två fränes Skålpundet öch glace lika billigt. Här äro penningar, gå, gå, jag ber er!n Hon:stängde dörren midt-för shans näsa, ock mönsiedr Dätan 1 fann sig helt vackert stående der med pengärne i hand. Han var en godbjertad man; han glömde sina oförrätter: vid.sin kusins olyckor. Han ick efter sglåce; han gick efter bakelser. Han gick ej blott enzgång, utan tre sgånger. Klockan tolf var hans arbete slutadt, sällskapet bade gjort den upptäckten, att der ej var något mera till att Jå, och skingrades småningom. Vid denna tid hade också monsieur Dirands vrede svalnat, och han fattade det storsinnade beslutet att ej förkrossa sin kusin med Randons nämn. Hon har haft ledsåmheter nög, den stackaren, tänkte han ädelmodigt, låt henne vara i fred; låt benne vara I fredl Men ädelmodet är bedrägligt; med ett lättadt hjerta lagade monsieur Durand sig till att gå, då madame Martin högtidligt bad hö