Aftonbladet – 25 juli 1860, sida 1

madame Randon, som småningom återhbemtade sig och af sin man snart lemnådes åt hans employs omsorg. ..Då han sålunda blifvit befriad från en ansenlig börda, torkade monsieur Randon svetten ur pannan, och utan att bry sig om tid eller rum, tilltalade han sin underordnade på följande sätt: 7 g . Nåväl, mr, jag gratulerar er. Så att detta var den lilla intellektuella soir6 ni bad mig beskydda, och till hvilken jag i min villfarelse fört med mig ett dussin vänner och deras oskyldiga familjer! Mr, ni är en bedra: gären, tillade monsieur Randon i sin vrede, Kom, min älskade, tillade ban, i det han vände sig till sin hustru, som gaf Theophile en förkrossande blick till lön för hans besvär, låtom oss lemna detta eländiga hus, der folk blifva rökta, qväfda och utsvultnar, tillade monsieur Räåndon med uttrycksfull bitterhet. sr OS De gingo ut, Theopbile Durand stod qvar döfvad, utan att oc akt på de Kånfulla Blie: kar som den ;blåklädda damen kaståde på honom. Derefter, plötsligt ihågkommande hvilka svåra följder denna förtretliga händelse kunde hafva med sig, tusade han ned för trapporna i hopp att upphinna monsieur Randon och mildra bans vrede genom ödmjuka ursäkter. Men monsieur och madame Randon hade redan sett sig I vagnen:och åkte sin kös. Theophile Durand blef ond. Var detta den belöning han hin fick för det ban sökte tjeha sin kust i? Randons, den store Randöns gunst bade han för alltid förlorat och hvaärföre? blott af brist på skyldig uppmärksamhet och artighet, för bristen på glace och några bakelser! ; Hon, skall få veta sanningen af migl ut ropade monsieur Durand i förtviflan, och på minnande sig att det ej tjenade till något at gå uppför hufvudtrappan, gick han genom er