Aftonbladet – 25 juli 1860, sida 1

att stå i två timmar utan att få så mycket som en .biscuit eller ett glas vatten. En rörelse lät nu förnimma sig i ett af de inre rummen, och en manlig röst hördes bedja: ,Hvar godlåt oss komma ut! Får jag be om litet rum.. Vi vilja blott gå ut HG aDet får jug säga att det är besynnerligt, sade damen med den hvassa näsan, när man har haft så brådtom att komma in och bindra andra från att få af hvad som bjudes, att då komma och besvära andra med det att man skall ut igen. : För min del tycker jag att de borde få bli derinne., : Men ryktet, att. ett fruntimmer höll på att svimma, öppnade vägen för en stotväxt gentleman, som till hälften bar, till hälften släPade med sig en lika stor dam. Fruntimret med den hvassa näsan påstod fåfängt att detta blott vore en låg och dum list för att beröfva de sistkomna deras platser, och att det ej borde få ske, Den store. gentlemännen8 ansigte badade i svett, och man kunde ej misstaga sig .på den ifver, hvarmed han bar och släpade den stora damen med sig. En stol, för Guds skull en. stol! flåsade Han, då han kom. ut ur massan; ,är det ingen som vill vara så barmbertig ech skaffa migcen stol? Stolar,, sade den blåklädda damen, ,tror Ni Monsieur att fruntimmer skulle hafva stått i två timmar, om bär hade funnits stolar 2 Monsieur. höll på att i sin förtvifian förklara,sdet han ej trodde någonting, då hans blick plötsligen 4öll på Theophile Durand, som fåfingt gömde sig i hopen, och som blekbade då han såg sig bemärkt; den store gent lemannen var hans chef, hans förman. ,Jaså! Är ni här,, sade monsicur Randon, sarkastiskt, får jag be er hjelpa mig att stödja mådame Randon? Theophile lydde och bjelpte till att hålla -—