AK Kurir från Köperhamn Den 19 Juli. Romanen Kätchen Renz. — Onkeln och brorsdottern. — Hr Godefroy, sedd från olika synpunk? ter. — Följden af att ej känvna ett lands jern: vägsnät. — Genom erfarenheten blir man vis. — Onkel Renz handlar miadre välbetänkt. — Något om flickpensioner. — Dito om solförmörkelsen. — Kuriösa observationer. — Stor fest i Tivoli i Dagens höitidelige Anledning. — Skandinaviskt tåg till Lund. — Småstads-skandinavism och Malmöskandinavism, — Sång af rådman Jung beck. — Preussen darrar. Naturforskaremötet är för längesedan glömdt, som om det aldrig funnits; professor Eschrichts trefliga föredrag om de gödda ostronax i Frankrike, och professor Nilssons grundliga och genomförda lärdomsprof om tvenne björnknotor, funna i en skånsk torfgraf, hafva icke lemnat ett spår efter sig i det allmänna. Det är om intet annat än Kätchen Renz Köpenhamn för närvarande talar, nästan på intet annat den danska hufvudstaden tänker, om intet annat den drömmer, och om fjorton dagar skola vi förmodligen ha en hel tidningslitteratur öfver detta pikanta ömne. Kätchen är rest, Kätchen är försvunnen. Kätchen ist weg, weg, wegbb Till Göteborg eller till Kristiania, lika mycket; weg är hon. Kätchen, som visserligen icke var den riktiga Kätchen, endast en kusin till den riktiga Kätchen, hvars hela reputation var en usurperad, men som dock här i Köpenhamn var fullkomligt riktig på sitt vis, den täcka, intagande, förtrollande Kätchen har en vacker dag lemnat sin onkel Renz, utan attsäga till, och rest från alltsammans, från skolhästen Elbedary, från bröderna Casuani, från kautschukmannen Petropolis, som dock med glädje skulle vikit sig tredubbel för hennes fot! Och hvarför? För att träffa åter samman med denhe Godefroy, hvilken vid;hr Renz första representation gjorde sin entrå förmedelst att tags ett jättesprång öfver hela publiken och sedan lika ledigt utsträckte deta halsbrytande hopp öfver hela Kattegat, från: Köpenhamn direkte till. Göteborg, denne Godefroy, som onkel Renz . oftentligen: förklarar: vara en slyngel till jude, en person utan alla grundsatser och ovärdig att tillhöra en konstberidaretrupp med bildning och moral! O, med huru olika ögon en onkel och en nigce betrakta verlden och dess hoppfulla ynglingar! Medan hr Renz i Köpenhamns oftentliga tidningar söker att skildra besagde Godefroy som ett afskum, som en förlorad varelse, den der icke kunde göra någonting för verlden bättre än att hoppa nacken af sig ju förr desto hellre, firas mellan Norges fjellar en återseendets fest, der man säkerligen icke underlåter att gifva på tu man hand hr Renz samma mynt igen. Kätchen har återfunnit sin Godefroy och Godefroy skall ej mera hoppa ifrån sin Kätchen; Liebe, Liebe, o des Lebens höchste Wonne! Det talades redan för fjorton dagar sedan derom, att Kätghen skulle en vacker eftermiddag hafva cbegifvit sig ut till Charlottenlund för att derifrån begitva Sigmed jernbanståget till. Korsör, i sällskap med sin Godefroy,. men att äfventyret misslyckats genom den tillfälliga omständigheten, att det från Charlottenlund — alldeles icke går någon Jjernväg, hvarken till Korsör eller annorstädes. Efter detta första försök, som icke hade undgått en onkels vaksamma öga, var det mr Godefroy jemte sin bror fick afsked på grått papper och afreste till Göteborg. Denna andra gång hade emellertid den vackra Kätcben skaffat sig bättre reda på jernvägsoch ångbåtslägenheter. Försedd med ett af en känslofull väninna lånadt pass, likaledes med en till omständigheterna passande förklädnad, lyckades hon ganska riktigt nå:Korsör, gå ombord på ett norskt ångfartyg och sålunda undkomma oaktadt br Renz-genast hade satt telegrafen i verksamhet för att med polisens bjelp få den sköna rymmerskan--gripen vid vingbenet. A I sjelfva verket har onkel Renz i hela denna sak handlat mindre välbetänkt. Redan letta att per telegraf fordra. sin brorsdotters nhemtande med tjenliga medel, röjer hurusom han litet eller intet studerat de mångs skiljaktigheterna mellan danska och österrikiska förbållanden; bans i tidningarne härstöles införda förklaring vittnar åter om temigen dålig smak, och allt hvad han dervid vunnit, är att publiken, betackande sig för at: blifva, ytterligare invigd i. dynastien Renz enskildta familjeförbållanden, endast: alltmera allmänt egnar sina sympatier åt den nya Ro