Aftonbladet – 24 juli 1860, sida 2

Middagen : var blott för familjens medlemmar, men försoningen till ära följdes den af en liten soire: aOch nun, tänkte Theophile. Durand, päro mina :besvärligheter från det hållet: lyckligt slutade. Virginie är gift. Jag har gjort min ursäkt för hennes man, som sär en ganska hygglig karl, då han ej blir retad,: och madame Martin tycks: ej hafva nägra planer på mig i giftermålsväg. Ja, jag tror verkliger att jag kan vara säker från det hbållet,.; Så tänkte den bedragne mannen, aldrig anande den verld af oro, som väntade honom. Vi hafva sett att försoningsmiddagen, til hvilken Theophile Durand blef inbjuden, följ des f en tillställning på aftonen, som skulle vara mycket fin. Madame Martin hviskade till sin kusm: Jag kunde ej bjuda madame Legrand eller sådant folk. Nej, min mågs ställning i verlden skulle ej medgifva det. Sällskapet var mer än valdt; det var utom ordentligt fåtaligt, och nästa soir — ty ma dame Martin ville att. Virginie skulle. tage emot främmande hvarje torsdags afton — val alltför fin för Monsieur Lefevres smak. Från klockan nio sutto madame Martin och hennes dotter i-det klart upplysta förmaket, fåfing! väntande besök, som ej hördes af. Vid tiotiden kom visserligen Theophile Durand i fö! tillfället passande paryr,, men till Virginies harm och hennes mans tydliga förargelse af: hördes ingen annan. Få vi en sådan afton till,, sade monsieui Lefåvre till sin, hustru :;då klockan slog elfva, så är det bäst att vi låta bliattgöra tillställ. ningar. a 00 Det; är bra ledsamt, sade Virginie, jag hade :skaffat . förfriskningar, bakelser, med mera — och nu är det så godt som bortka stadt, Vi behöfva dem ej.