Aftonbladet – 24 juli 1860, sida 1

In trädde nu monsieur Durand, med ett utseende af mycken värdighet och vigt. Madamen, sade han till tanten, jag ber om urs säkt —. Behöfs ej behöfs ej, inföll hon, hvad är det? — låt. osg få veta det.n : Kusin,; sade Theophile och vände sig tillmadame Martin, nu kan du vara trygg för Virginie.s 3 Virginies moder hörde honom med ett förunderligt lugn. Huru då? frågade hon: Jag har sjelf låst in henne hemma hos dig, fullföljde Theophile, och här är nyckeln till rummet. Madame Martin endast stirrade på honom, men sade ej ett enda ord. . Jag kan säga att jag har räddat hennen; fortfor monsieur Durand. Jag fann henne ensam med den uslingen och af hennes förvirrade utseende kan jag väl förstå att han gjort henne sin kärleksförklaring. Men jag visade hurudan han är, retade honom så, att han gaf henne förlorad och lemnade rum? met i vredesmode; derefter tog jag hennes arm, förde ut henne nästan med våld, låste in henne och for hit. Monsieur Durand torkade svetten ur pannan och smålog vänligt mot sin kusio. Det visste jag, skrek madame Martin och slog knifven i talriken samt gaf fritt lopp åt sin vrede och förbittring; det visste jag — han har förstört alltsamman — allt allt har han förstört. Monsieur Durand hörde henne helt förvirrad. Ni olycksfogel, återtog hon, hvad hade ni med den saken att göra? kan jag få veta det; kunde ni ej låta en moder dömma för sitt barn ? i Den som har två hustrur I började monsieur Durand,