Aftonbladet – 24 juli 1860, sida 1

beslut fattadt.. Han följde henne skyndsamt och hejdade henne med den bönen: : Tillåt mig att få tala med er några ögonblick I Virginie stannade med handen på låset och samtyckte stillatigande. Hvad som skedde och hvad monsieur Lefåvre sade är öfverflödigt att omtala. Det var en kärleksförklaring, ett ordentligt frieri, det är klart. Virginies svar behöfva vi ej i upprepa, det var naturligtvis ett blygt ifall. Kärleken är visserligen en skön sak; men det är ingalunda så angenämt som man skulle tro för en man att förklara sin böjelse eller för en qvinna att afböra denna förklaring: äfven om den kommer från en gynnad älskare. Det är ofta en riktig lycka när en tredje omedveten person träder in och bryter den något förlägna, fast hänryokande tystnad, som alltid följer. Efter denna allmänna princip borde derföre Theophile Durand blifvit välkommen både för Virginie och hennes hjertans kär; men, förunderligt att omtala, antingen nu detta afbrott -kom litet för tidigt, det vill säga innan förtjusningen hade satt sig och förlägenheten inträdt, eller något för sent, det vill säga sedan den sagda förlägenheten redan var förbi och hans närvaro ej längre behöfdes — huru det nu förhöll sig härmed, mycket olägligt kom han emellertid. Vid hans plötsliga inträde for Virginie, som satt på en soffa, upp med ett lätt anskri. Monsieur Lefövre reste sig mera långsamt och återgaf med ränta monsieur Durands bistra min. Mr, sade han skarpt, hvem är ni? Hvad vill ni? 2 Tag min arm, Virginie, och lemna detta hus var monsieur Durands spotska svar. Då monsieur Lefevre hörde en alldeles främ