Nn RA a (SA on ar RR YR Hr Beckman bestrider jäfsanmärkningen och förklarar, att han skulle skämmas att såsom advokat göra sådana framställningar. Hr Wendtland anser det här ej vara tillfället att utlåta sig huruvida hr Beckman skämmes eller ej, utan fortfar att bestrida grefve Gyldenstol pes hörande samt påyrkar domstolens beslut häron: Domaren tillsäger parterna att afträda. Sedan rätten öfverlagt, afkunnas för parterna, åter före kallade och med stöd af17 kap. 15 4 missgerningsbalkens stadgande: söker vederdeloman sak med der som till vittne kallud är, i uppsåt att honom dermeå jäfektig göra, vare han ej dess mindre vittnesgilddet beslut att hinder för grefve Gyldenstolpes börande som vittne ej förefunnes, ett beslut, mot hvil ket hr Wendtland aumäler missnöje, som han hän visas att i sammanhang med hufvudsaken fullfölja. Grefve Gyldenstolpe får nu aflägga vittnesed och berättar derpå, ait han ifrågavarande afton varit i Tivoli, men ej fått plats i salen, och derföre satt sig på flustret utanför, hvarest han talte me: löjtnant C. v. M., som ej var rusig. Vittnet, som ct såg C. v. M. vara inne i salen, kan ej bestämma, huruvida han var der eller ej. Efter konsertens slut hade vittnet uppstigit på kuskbocken till den omnibus, i: hvilken de tilltalade med flera ämnade fars till staden. Då vittnet, sedan omnibusen stannat och de åkande skyndat ur, någon stund qvarsetat på sin plats, begaf han sig efter, för att se hvad som till drog sig, och fick se ett allmänt slagsmål, af hva s .etaljer han ieke anmärkte något annat, än att löjt nant Levin -var i strid med en herre, söm slutlige:. föll i diket. Sedan såg vittnet löjtnant Levin med öfre delen af kroppen böjd inåt en droska, derunder ropades ömsevis: Kör, kör inte, samt af en röst yt trades: Håll; de vilja dra in honom i droskan, derpå vittnet aflägsnade sig. Efter vittnets. omdöme vore de tilltalade ej öfverlastade. Hr Wibell erinrar, att han sjelf uppgifvit det han fattat Levin i kragen, men detta var då Levin, efter att ha slagit honom, ville tillrycka sig ku skens piska, och Wibell icke såg sig kunna afvärj: de slag, som han förmodade ämnades honom med piskan. Å 4 Hr Beckman gör sin den,af oss i fredagsbladet omnämnda framställning angående ett tillstädesvarande vittnes hörande, huruvida drängen Andersson vid förra rättegångstillfället var öfverlastad, hvarpå följer den märkliga och mycken -sensation väckande scen, som vi nämnde dagbeskrefvo. Åklagaren spörjer vidare, huruvida Andersson hade sig något bekant om hvad som tilldragii sig på Hasselbacken den ifrågavarande: middagen: Drängen Andersson förmäler, att han såg löjtnant A. v. M. mellan rmusikstyckena taga ett messingsinstrument af någon bland musikanterna och med detsamma blåsa utåt slätten på ett missljudande sätt, så att folk samlades derutanför, dervid flera uttryckte sin förvåning, att hrr officerare kunde bete sig på det sättet. I förgår berättade dessutom för vittnet en kypare på Hasselbacken, i en annan. persons närvaro, att vid den ifrågavarande middagen ett stort bord blifvit sönderslaget och en större kruka kastad ut genom fönstret. Maskinisten Lundberg, på åklagarens begäran tillspord, huruvida han, liksom drängen Andersson, erhållit några löften -om mutor, berättar, att han, som är maskinist på ångfartyget Ran, å hvilket officerarne förra gången begåfvo sig till tinget, på hemresan hade erinrat löjtnantEBibau, att äfven han, Lundberg, vid tillfället erhållit ett slag, och hade Bibau, då han vid samtalets slut tog Lundberg i hand, låtit i hans hand qvarstanna en 5-riksdalerssedel; hvilken Lundberg ansett sig kunna behålla, antingen den nu lemnades såsom ersättning för .det honom tillfogade slag, eller såsom drickspengar för hans arbete å den af löjtnanterna förbyrda ångbåten. Lundberg visste då alldeles icke att haniskulle kallas till vittne i målet, och var derom ej heller någon fråga under samtalet med Bibau. Bokhållaren Eelin, som nu tillstädeskommit, berättar, att han utanför hofjägarens sett A. v. M. stå och torka blod af munnen, samt med honor vexlat några ord. Längre fram åt slätten märkte vittnet ett slagsmål och såg löjtnant Levin blifva slagen af, såsom vittnet tyckte, bättre klädda personer. En gång steg han upp i en omnibus, som hindrades att fara. Derefter kom en droska farande. En röst ropade: här är en af demv, och vittnet såg strax derefter löjtnant Levin till hälften indragen i droskan, och röster ropade om hvarandra: hålll kör! Bland andra såg vittnet en bättre klädd person, hvilken först ropade vhåll och derefter hejdade hästarne. Sedan Levin gjort sig fri, yttrade han tili kusken: tag hit piskan, kusk, och kusken gåf honom densamma,derpå Levin slog med piskan inåt droskan. (Hvarken kärande eller svarande, ej hel någon af förut afhörda vittnen ha vetat omförmäla något sådant.) Dessutom såg vittnet drängen Andersson utdela slag åt Levin. Hr Wendtland anhåller, att, då nu så mycken bevisning blifvit förebragt i afseende å de! våld, som blifvit: mot hr Wibell utöfvadt, domstole: må tillhålla de tilltalade att afgifva en sanningsenlig bekännelse samt erinra dem, huru föga värdigt och passande det vore att fortsätta ett enständigt ne kande. Löjtn. C. v. Mecklenburg anmärker, att h Wendtland icke är kompetent att bedöma hvad son är det värdiga och passande. Löjtnanterna Levin och C. v. Mecklenburo tillfrågade af domaren, om de erkände hvad mot dem förekommit, förklarade sig vidhålla hvad de i sina skriftliga berättelser uppgifvit. De erkänns sig ha slagit ganska många, men erkänna ingen at de särskilda episoder, som blifvit omförmälda. Bestämdt förnekade OC. v. Mecklenburg att ha hållit hästarna, liksom Levin att ha fråntagit hustru. Andersson hennes schal. Löjtn. 4. v.: Mecklenburg åberopar äfven sin ingifna skrift, i hvilken: han ej nekar att ha sla gits, ehuru han ej vet, hvem han slagit. Löjtn. Bibau förnekar icke, att han hållit bokhållare Arnberg i kragen, men. väl att ha slagit honom. Löjtn. Levin förklarar; hvad Arnberg särskildt angår, att det är möjligt att han slagit ho nom, om han befann sig bland massan. Kärandeoch svarandebiträdena anhålla om uppskof för förebringande af ytterligare bevisning, och domstolen utsätter målet at! förekomma till. förnyad handläggning å ur tima ting å Ensta den 23 Augusti kl. 9 f. m.. dervid svarandena vid an ventyr borde iakttaga inställelse, och till hvilken dag de nu uteblifna vittnena skola kallas att vid 10 rårs vite. sig instälia; viljande rätten. då äfven yttra sig om de af åklagaren framstöll. da ansvarspåståenden mot vittnena för uteblifvandet. — — Det har blifvit upplyst, att det utaf en minder årig gosse å Djurgården upphittade penningebeloppet 415 rdr blifvit förloradt af en Kandlande från landsorten. — Återigen ett: uppträde å Djurgården. Polisförhör hölls sistlidne fredag angående: ett sent på qvällen föregående lördag inne å marmsell Virgins schweizeri uti Käselska egendoiben å. Djurgården. timadt uppträde. Kontorsskrifvarne E. Lagercrantz. och KA. Dahlström hade nemligen omkring kl:.12 på natten inkommit å schweizeriet och uppfört sig högst oskickligt. Några fruntimmer, som i lokalen utföra sång och musik och som vid ett bord suttit och intagit qvällsvard, blefvo af förenämnde personer förolämpade. Bland annat fattade de tag i bordsduken och TT IA. saLta 3 onlfvet mat. tallrikar m. m. WVeatarinär