Aftonbladet – 23 juli 1860, sida 2

gerna säga er hvad jag skulle önska mig. Jag är helt anspråkslös till min ratur. Ett dussin gilfvergafflar och skedar skulle vara nog. : Min lilla goda madame Legrand, svarade madame Martin med en vänlig nick, ingentiog kan betala en vänskep sådan som er. Om Virginie blir madame Lefevre, är hon skyldig er det. Er kusin skall kanske tycka, — började madame Legrand. Han! inföll madame Martin, mycket föraktligt, det skulle just roa mig att se honom vänta sig någonting. Den lille stackaren !s Efter detta loftal gick madame Martin hem, men på det att hennes goda vän, madame Legrand, ej skulle falla på det orådet att skicka hem Virginie, trodde hon, madame Martin, det vara bäst att begifva sig till Neuilly på ett besök till en gammal tant, som var alltför gammal att kunna sätta sig emot detta intrång. Hvad skulle hon dessutom säga, när hennes frände kom till henne och tillkännagaf att hon ämnade förströ henne litet? Jag vet inte, tant lilla, hvarföre jag ej skulle kunna stanna hos er nu när Virginie skall gifta sig, sade hon artigt. q Skall hon gifta sig? frågade tanten, up lyftande sitt matta hufvud, och med hvem ? Med monsieur Lefövre från Lyon, svarade madame Martin. Inte den, som har två hustrur förut, sade hennes tant, eftersinnande: Två hustrur I upprepade madame Martin med dof röst. i Ja, han var gift utomlands, och sen gifte han sig med ett annat fruntimmer i Frankrike, och det var eh vidlyftig process om hvilken hustru, som var den rätta. Det kan ej vara densammex, sade madame Martin; jag kan aldrig trov, tillade hon, i