Aftonbladet – 23 juli 1860, sida 2

———— — — rr — — — — — — — — — — — — mc ar AD det-hon höjde sin röst söm om brottslingen kunnat höra benne, jag kan aldrig tro att min kusin Theophile Durand, hur dålig han än är, skulle vilja-hjelpa till att marra Virginie i ett sådant giftermål: som det. Tanten brast ut i ett gapskratt. vJasål; sade hon, i det hon upplyfte sina händer, har han haft något att göra med det, så anser jag saken för afgjord. Stackars Virginie, stackars flickal Det började mörkna, men madame Märtin fattade på ögonblicket sitt beslut. Hon skiokade efter en vagn; hoppade upp i den och åkte till sin kusins boning, ty vreden hade nu försteget för den moderliga oron. ; Omedveten om den annalkande stormen höll monsieur Theophile Durand, som var en ekonomisk man, just på att koka sin middag i kakelugnen, då en sakta förrädisk knackning på dörren förledde bonom att öppna den. In rusade nu madame Martin, vred: och småleende. God afton, sirs, sade kon mildt, jag hoppas ni mår väl?? Mycket väl, svarade monsieur Durand försagd. Var så god och sitt nedls Tack, sir, vagnen väntar mig derute. Kanske ni vill bafva godheten svara mig på en ifråga, sir: buru många hustrur har monsieur Lefövre, er veterligen?s , Tv—ån; stammade monsieur Durand, men den andra är den rätta. Tack, sir, jag är er oändligt förbunden. Jag hör er nu med egen mun bekänna, att ni rådt mig till att låta min dotter gifta sig med en man, som har två hustrur i lifvet. Min käraste kusi7, jag trodde att han var ungkarl. Gjorde ri er underrättad? var det stränga svaret, pNe-ej.n