Aftonbladet – 23 juli 1860, sida 1

dre— för en rmoddag, som madame Legrand! skulle gifva, för det att; Wirginie skulle få träffa monsieur Lefövre, och nu ville Virginie inte gå dit, och; hennes pengar voro bortkastade, och hon varen bra olycklig morl Virginie stod emot. ännu en stund, men: slutligen gick det som vanligt: hon satte på sig den hvita muslinsklädningen och åtföljde sin mor. Då madame Martin trädde :in i Madame Legrands förmak, blef. hon ej litet förargad öfver att der få se tvenne damer, hvaraf den ena var en ung och ganska täck brunett, Madame Legrand hviskade ursäktande att hennes svägerska och brorsdotter helt oförmodadt hade kommit för att helsa:på henne och att hon naturligtvis ej kunde undgå att bjuda dem till. middagen, men att hon följaktligen skulle med sin vän deltaga i omkostnaderna för densamma. Madame Martin kände verlden för väl att tro ett enda ord häraf. Svsgerskan och brorsdottr:n bodde tio mil derifrån och plägade. besöka madame Legrand ett par gånger om året; aldrig oftare; det var tydligt att de au hade blifvit. inbjudna med snällpost, på det att ej ett sådant pris skulle gå ur familjen. Det var så klart som solen. Detta var bra bårdsmäldt till och med för en som kände verlden så väl som hon, och för att göra saken ännn värre, placerade den trolösa madame Legrand de båda flickorna bredvid hvarandra. Huru skulle den bleka, matta Virginie tåla att jemföras med: denna blomstrande och lifliga rival? Madame Martin uppgaf inom sig allt hopp och afbidade med förtviflans resignation monsieur Lefevres ankomst. Men monsieur Lefövre kom ej. Ett plötsligt illamående hade beröfvat honom nöjet att äta middag med damerna. i Madame Legrand såg förbryllad ut; hen