BLANDADE ÄMNEN. -— Nya Napoieonska krigsuppfinningar. Man erinrar sig med hvilken misstro den militära verden :yssnade år 1857 till underrättelsen om de franska refllade kanonerna och huru man tillskref kejsarens förkärlek för artilleriet den vigt, som i Frankrike kunde fästas vid de nya vapnen. Det torde ej våra öfverflödigt att förutskicka denna anmärkning, dåen ny uppfinning af Napoleon III träder i dagen och hvilken för närvårande är föremål för fortgående försök. Kejsaren är, såsom bekant, en lärjunge af general Dufour, och det är sannolikt att dennes arbete om fornoch medeltidens artilleri gifvit första anledningen till kejsarens nuvarande försök, hvilka ej utgå på något mindre än att åter kalla till lifde gamles ballister och katapulter. Dessa båda pjeser rörvexlas ofta af forntidens skriftställäre, ehuru -Katapulterna blott användes till att slunga pilar, då ballisterna kastade tunga stenar. ungefär som de hu varande bombmörsarne. Alla dylika pjeser voro lika deruti, att den verkande kraften bestod i en stark, flerdubbelt sammanvirad tarmsträng, som anbragtes på nedra ändan af en häfstång och genom dennes tillbakaböjande lät spänna sig. Andra ballister fingo den verkande kraften genom vidhängda vigter, hvilka åstadkommo häfstångens framåtgående rörelse. Alla dessa verktyg råkade i glömska efter krutets uppfinnivg, ehuru ej förslag felats att åter införa dem. Den svenske generalen Helvig och äfven professorn i matematik i Berlin, Gabert, hafva förfärdigat modeller till ballister. Kejsaren har uppdragit åt en medlem af institutet, den bekante matematikern och filologen Vincent, att öfversätta alla i de gamles verk förekommande ställen som afhandla dessa krigsmaskiner. Efter jemnförande af dessa uppgifter med de redan kända beskrifningarne lät nu kejsaren förfärdiga en ballist, som på temligen långt håll kan slupga en tyngd af 4 till 5 centner; dock har han utbytt de gamles stenar mot krutsäckar, hvilka, på eget sätt tillredda, först vid nedfallandet antändas. Man kan tänka sig den ödeläggelse 5 centner krut, nedkastade i en fästning eller förskansadt läger, skola åstadkomma! De första försöken hafva egt rum i Vincennes och lära temligen lyckats. Man kan häraf se, huru föga kejsaren anser sin militärå uppgift ännu vara fulländad. .— Den ryska militärens; samhällsställning förr och nu. Härom yttrar Militär-Zeitung i Wien: Under förra styrelsen skulle en förminskning af garleskavalleriet ansetts för absolut omöjlig, liksom i allmänhet aldrig förr var fråga om armå-reduktioner, utan blott armå-tillökningar. I bredd med denna vid Alexander II:s tronbestigning nya företeelse går åfven en väsendtlig förändring i den hittills varande wvilkorliga supremati, som allt militäriskt egde öfver let civila. På annan än militärisk väg var ej möjigt eller tänkbart att komma fram. Wojennäi! (miitärisk) var den trollformel, hvarmed allt uppnåddes ch ailt afvisades. Liksom hjelmbusken imponerade vå postmästaren vid stationen, på polismästaren istalen, på sprawnikn på landsbygden, så sträckte den ck sin verksamhet till diplomatien, mivistöroch örvaltningsbyråerna. Detta har nu till en viss grad ipphört, och en borgerlig tillvaro, i bredd med den nilitära, är möjlig. Så besynnerligt det låter, ha len förändradej beqväma militäruniformen och det deqväma sättet att bära honom; härtill mycket biIragit. Förr var allt stelt, tillknäppt och insnördt, wu ledigt och ogeneradt. Guld och silfver har försvunnit från släpuniformen; furraschka (fältmössa) segagnas nu vid tillfällen, då man förr var i full uniform. Ehuru behagligt detta må vara för office-arne, har det dock, oväntadt nog, borttagit en stor tel af den nimbus, som förr omgaf krigsståndet. Sannolikt motsvarar detta ock kejsarens önskan. — Uniforms-färgkarta. De österrikiska linieofanteriregementerna hafva nyligen ökats till 80. Dessa regementers uniformer åtskiljas genom olika (rg på krage och uppslag. De bestämda färgerna utgöras af följande brokiga färgkarta: mörkröd, roevröd, krappröd, kräftröd, karmosinröd, blekröd, sörsbärsröd, skarlakansröd — kejsargul, svafvelgul, prangegul — himmelsblå, mörkblå, ljusblå — mörkrun, rödbrun — svart — gräsgrön, äppelgrön, pappegojgrön, hafregrön, stålgrön — gäddgrå och blårå. Som färgernas antal är 24, men regementernas 30, måste tre till fyra regementer få samma färg på sina kragar och uppslag, Hvartill då denna brokiga färgblandning skall tjena, är svårt att inse. (KE: V. A. H)