komplotter, som gingo ut på att skada madame Legrands intiessen eller störa hennes trefnad, att. beröfya henne en god middag, eller hindra !hennes rum från att blifva uthyrda, men till och med när bon på det mest ögonskenliga sätt blef öfverbevisad härom, aktade hon det under sin värdighet att se förbryllad ut. Hon var en gammal qvinna, som kände verlden, sade hon triumferande. Detta förklarade allt. fö Dessa två förträffliga vänner hade likväl ett gemensamt intresse: Virginie Martins giftermål med. någon, lika godt hvem, som vore nog rik och förnäm att blifva en så. söt och vacker flickas man. : Att madame Martin, som blott: hade en ganska liten årlig inkomst, önskade få sin dotter förmånligt gift, var ej underligt;: men att en gammal erfaren. verlds-, menniska, som madame Legrand, skulle besvära sig med: att tänka: på någon flickas giftermål; huru älskvärd hon än måtte vara, skulle förefallit besynnerligt, om det ej baft följande skäl. i Madame Legrand var ingen kostföraktare; hon tyckte om en brölloppsmiddag; bon tyckte också --öm en vacker present, och :hvar och en Vet, eller borde vetå, att de personer, som äro behjelpliga vid knytändet af en fransk giftermålsförbidelse, alltid erhålla .en present motsvarande köpets värde; ty. ett köp är det i ordets hela bemärkelse. Men i trots: af de två värda damernas nit, var Virginie änvu ogift. Förgäfves hade den olyckliga stackars! flickan under de sista tre åren blifvit ordentligen utbjuden — ty det var ej mindie, — till hvarje man i grannskapet, som var i den ställning att han kunde gilta sig; bon var ännu Virginie Martin, och likväl var, hon vacker, och, som vi redan hafva sagt, mycket intagande, sta