Aftonbladet – 19 juli 1860, sida 3

gar och arbeten i mesogötiska språket förvärfvat en europeisk ryktbarhet, hv.lket i förening med hans långvariga och utmärkta tjenstgöring såsom skollärare väl tyckes berättiga honom äfven till någon uppmärksamhet från sitt eget lands regering. Likaledes förefaller det underligt, att icke heller lektorn vid samma läroverk Callerholm med en stjerna belönats för sitt arbete såsom ledamot i komiten för granskning af 1856 års skolstadga, förutom sina öfriga förtjenster såsom skolman. För att nu icke särskildt namngifva alla de lärare uti erkestiftet, som enligt insändarens förmenande gjort sig såsom sådana utmärkta, upprepar han endast sitt förra yttrande, att bland erkestiftets skollärare finnas tera, hvilka genom lärdom, nit, utgifna arbeten och livgvarig tjenstgöring gjort sig lika väl förtjenta af belöning och uppmuntran som många af deras lyckligare medbröder i de öfriga stiften. Ehuru det för hvarje upplyst och redlig skillärare är fulikomlgt likgiltigt, om hans mödosamma och liggande arbete blir med yttre utmärkelser och pädebevisbingar belönadt eller icke, enär han har den bästa belöningen i eget medvetande af redligt uppfyllda pligter, kan han likväl icke undgå att finna det harmligt och förödmjukande, då han ser hela !irarepersonalen inom det stift, till hvilket han börer, och söm derjemte är talrikare än i något af de öfriga stiften, på sätt och vis utpekad såsom saknande alla utmärktare förtjenster, för hvilka belöning pmuntran kunde komma i fråga, då deremot flera 3i lärarne vid elementerläroverken i alla de öfriga stiften äfvensom i hufvudstaden blifvit dermed ihågkomna. Och det är icke nu första gången detta inträffar; utan så långt tillbaka insändaren kan minnas har aldrig någon skollärare inom erkestiftet, åtminstone medan han varit i tjeust, anse!ts värdig att erhålla något vedermäle af kunglig nåd, som deremot .fta nog vederfarits lärare vid elementarläroverken inom de öfriga, isynnerhet de sydligare stiften. Insändaren har dröjt med offentligt uttalande af sina tankar i detta ämne, i förhoppning att någon annan dertill mera kompetent och skicklig skulle förekon:ma honom; men då detta icke skett, har han icke tvekat att på detta sätt offentligen protestera, icke wot erkestiftets lärarepersonals uteslutande från den k ngliga nåden, -på hvilken naturligtvis ingen kan jpocka, men mot den tanke, som deraf möjligen kunde hos någon uppstå, att denna läratepersonal. i sin helhet skulle i fullgörandet af sina pligter eller i de 1dr elementarskolelärare erforderliga egenskaper stå efter lärarepersonalen inom hufvudstaden eller något af de öfriga stiften i riket.