Aftonbladet – 19 juli 1860, sida 3

En principfråga. (Insändt.) Sedan uti n:r 157 af Aftonbladet för den 7 Juli kortligen omnämnts, att en grosshandlare, såsom tillhörande Katarina församling i hufvudstaden, blifvit ålagd att för ett sistlidet år förrättadt dop af hans barn erlägga afgift med 31 rdr 50 öre till den för aflöning af församlingens presterskap och kyrkobetjening bildade kassa, anhåller insändaren, som om förhållandet är fullkomligt underrättad, att få något närmare redogöra för detta mål, helst detinnefattar en principfråga af vigt för invånare och presterskap icke blott i Katarina, utan äfven i andra församlingar: : Katarina församling är den enda inom hufvudstaden, hvarest det lyckats att tillvägabringa en pastoraliekonvention, fastställd af K. M:t genom resolutioner först af den 7 Maj 1853 och sednast af den 20 April 1859. .Genom denna konvention äro, till beredande af tillgång för presterskapets och kyrkobetjeringens deruti beslutade aflöningsbelopp, bestämda -vissa afgifter, kallade dels ordinarie och dels extra ordinarie, hvilka ingå till en under kyrkorådets förvaltning ställd aflöningskassa. De extraordinarie afgifterna utgöras för så kallade extra förrättningar eller lysning till äktenskap, vigsel, barndop, kyrkotagning och begrafning, hvaremot den, som behöfver pågon af dessa presterliga embetsåtgärder, icke bör till presten erlägga någon betalning, hvilken denne sednare; följaktligen ock är oberättigad att emotiaga. Något tvifvelsmål om skyldigheten för en församlingsbo att den sålunda stadgade afgiften för barndop tiil aflöningskassan erlägga, kunde ej uppstå, så länge kyrkolagens stadgande, att hvarje i församlingen födt barn skulle af presterskapet derstädes döpas, var i gällande kraft, men när, med ändring häraf. genom kongl. förordningen af den 20 Sept. 1859 föräldrar medgafs rättighet att låta deras barn döpas äfven af prestman, icke tjenstgörande inom försarslingen, inträffade ett annat förhållande, ty då uppstod fråga, om jemväl för ett sådant barndop den i konventionen stadgade afgift borde till aflöningskassan erläggas eller icke. Denna fråga var af vigt såsom i betydlig mån inverkande både på kassans förmåga . att fullgöra sina förbindelser och, såsom följd häraf, äfven på konventionens bestånd, helst afgiften för barndop under de år, konventionen re-. dan varit gällande, eller från den 1 Maj 1854, bestigit sig i medeltal till omkring 800 rdr årligen. När derföre genast efter förordningens utfärdande. några församlingsboer, med begagnande af den deruti dem lemnade rättighet, läto barndop af främmande prest förrättas, och förutses kunde, att sådant skulle oftare inträffa, i den mån förordningen hunnit blifva allmännare känd, samt dessa församlingsboer ansågo sig icke vara förpligtade att för ett såsant barndop, utom hvad de till den tjenstförrättande presten betalt, äfven erlägga afgift till aflöningskassan, , uppstod för kyrkorådet nödvändighet att fi principfrågan afgjord, och sålunda anställdes rätteg äng mot den ifrågavarande grosshandlaren, hvars ställning är allmänt känd vara sådan, att han, heldre än att underkasta sig obehagetaf en rättegång. gerna betalt det för honom obetydliga beloppet, om han ej ansett sig böra vägra, för att derigenom bereda kyrkorådet tillfälle att få principen af Kongl. Maj:t i nåder pröfvad. : Detta skedde genom Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 25 sistl. Maj, med fastställande af öfverståthållareembetets utslag den 17 nästförutgångne April,, deruti grosshandlaren ålades att den honom affordrade afgiften betala, enär, såsom orden lyda, den af honom uppgifna omständighet, att han, med den rätt kongl. förordningen den 20 September 1859 medgifver, till denna förrättning anlitat prest i annan församling, hvarken på grund af berörde förordning, hvilken icke kunde antagas afse någon rubbning i de derförinnan om presterskapets aflöning behörigen afslutade och fastställde öfverenskommelser, eller eljest kunde medföra befrielse från utgörande af ifrågavande afgift. Af Kongl. Maj:t är sålunda i nåder afgjordt, att föräldrar, som om barndop anlita annan än församlingen tillhörande prest (orsaken till ett slikt anlitande må vara hvilken som helst), äro skyldige att sådant, oaktadt äfven erlägga afgift till församlingens presterskap, ehuru förrättningen icke blifvit af detsamma verkställd. Lätteligen inses, att detta beslut är, såsom ofvan antydts, af allmän vigt, hvarföre det ock bordt komma till allmän kännedom. I sammanhang härmed vill ins. fästa uppmärksamhet å ett missbruk. som i följd af 1859 års förordning synes vilja uppkomma, bestående deruti, att, ehurn förordningen blott tillåter förrättande af barndop utaf främmande prest, denne likväl företager sig att äfven verkställa barnpföderskans kyrkotagning, hvilket är uppenbart olagligt. —n—n.