Aftonbladet – 19 juli 1860, sida 2

tande med pekfingret, om gossen har skrifvit några skuldsedlar, så är det papperet. alldeles. -bortkastadt; jag betalar aldrig hans skulder; och han är ej mer än ett barn af nitton år enligt lag. Nitton! utropade monsieur Durand. Han sade mig att han var tjugofem och att han efter nästa månad skulle hafva tiotusen francs om året. . Högst oförskämdt! sade den rödhåriga damen, som slungade vreda blickar på sin far. Man borde ej svara er, sir.n Men den gamle :gentlemannen, gaf ej akt på henne, utan fortfor: Han är nitton år, sir; en lat odugling till pojke, som jag tagit upp af barmhertighet och hvilken ej eger ett öre som är hans. Är han skyldig er pengar, siry: så får ni se er om efter dem; dem får ni aldrig. Han är ej skyldig mig någonting, sv? rade mr Durand otåligt; jag vill bara ve!a när han får sina tiotusen francs om året. Och jag vill veta hvad ni har för anledning att-göra en så besynnerlig fråga; sade den rådbåriga damen nästan majestätiskt. Jan, sade den gamle gentlemannen, det vilja vi veta. Med lika mycken värdighet som. de sade Thophile: SS : Då monsieur Tondu för mig -tillkännagaf att han kände ett så stort behof af förströelse, rådde jag honom att gifta sig. , Ett mycket godt råd, sade fruntimret. Han försäkrade mig att han ej brydde sig om någon rikedom; han ville blott hafva skönhet och kärlek. Fruntimret nickade. Följaktligen föreslog jag min kusin Virginie Martin. Fortfar, sir, sade damen,