Aftonbladet – 19 juli 1860, sida 1

d-ig funnit det. Lifvet är prosa, sir, från kapitlets början till: dess slut.p Monsieur Theophile smålog. Han började förstå sin kamrat. Ni behöfver något som kan upplifva er, sade han, ännu småleende; gift er, min vän, gift erl å Monsieur Tondu tycktes anse detta såsom ett förtvifladt medel, ty han mumlade någonting och såg misstänksam ut. Harföre har ej ni gift er?. frågade han. sEmöedan jag ej behöfde någonting upplifvande, var det lugna svaret. Har min onkel skickat er? frågade Tondu, ännu misstänksam. Monsieur Durand svarade, att han ej hade den äran att vara bekant med monsieur Tondus onkel. Nåväl, jag har ingenting emot att gifta mig, för att ändå få någon förändring, sade monsieur Tondu! ja, jag känner verkligen, attdet att vara älskad af en älsklig qvinna skulle lugna mig. Jag har en rätt vacker förmögenhet; som min onkel ej kan förhålla mig, och jag bryr mig ej om någon hemgift. Nej, en ung; skön, väl uppfostrad flicka, som håller af mig, det är allt hvad jag begär. Hvilket tycker ni mest omv, frågade monsieur Durand, blonda eller brunetta? Blond, blond skulle hon varaf utropade monsieur Tondu med en liflighet, som tills kännagaf ett förakt för blotta tanken på mörka lockar. Blond, men: för all del ej rödhårigi Blå ögon föreslog Theophile: Ack, blå som himlen! sade Auguste, af himmelsk färg ! Vacker hy? Ros och liljal Ett mildt lynne? Ett mildt lynne upprepade Auguste. Ack monsieur Durand, när skall jag få se henne? Säkta, saktan, sade monsieur: Durand, nickande; jag måste tala vid hennes mor först och vid henne sjelf också. Sig henne att jag tillber henne allaredan,