Aftonbladet – 19 juli 1860, sida 1

en misstänksam blick, som innebar att han trodde monsieur Theophile bättre underrättad i denna sak än han fann för godt att erkänra. På mitt hedersord, sir, jag vet ingenting derom; och jag kan tillägga, sir, att jag ej är det ringaste nyfiken; jag hyser verkligen ingen önskan att få veta det.v Godt, sir, återtog Auguste med en blick på sned, var på er vakt; ni vet att ni står mig i vägen — nog. Monsieur Theopbile frågade helt oroligt efter den ecentliga betydelsen af hans ord, men fick ej något annat svar än det gåtfulla nog,, som uttrycksfullt upprepades. Han höll just på att gå, intagen af de dystraste aningar, då Auguste nästan i rörande tom utropade: : Hör mig, sir, jag besvär er derom. Jag måste lätta mitt bjerta för någon. Jag har fattat er synnerlig tillgifvenhet för er. Hör mig, ber jag ännu en gångl Hvarföre skulle väl den godhjertade Thåophile lyssna till denna försåtliga bön? Men bäri låg just felet: han skulle nödvändigt vara god och göra folk till viljesAuguste fortfor: öd Ni ser i mig ett offer för omständigheterna, en olycklig, ja, sir, en i grund olycklig man. Han såg helt förtviflad ut då han fullföljde: Lifvet är tråkigt, sir, alldeles grufligt tråkigt. Jag behöfver någonting upplifvande, någonting, riktigt upplifvande. Det är ett behöf för min natur; men jag kan ej få det, och ingen vill förskaffa mig det. Vill rm? Gif mig litet närmare upplysningar,, svarade Theophile allvarligt, öch jag skall se till hvad jag kan göra Ni kan. ej göra någonting, sir; jag har blifvit anställd här på en trolös onkeis föranstaltande, som sade mig att ni antingen skulle dö eller blifva befordrad. Detär klart att jag skall finna detta ställe för trångt. Hele verlden är mig för trång. Jag har sökt, jag kände gerna säga jagat efter idealet och al