Aftonbladet – 19 juli 1860, sida 1

aftonen satt han träget lutad öfver embetsrummets pulpet och längtade ej efter någon vidsträcktare horisont än husets mörka gårdsplan. Han steg ej i rang och fick ej: heller någon tillökning i sina inkomster, men ban var ingen ärelysten man; banihade få behof, och man hörde honom aldrig klaga, ty i sin tjensthade han hittills: ej varit-utsatt för några besvärligheter. : Detta lyckliga förhållande blef slutligen stördt:-genom tillkomsten af en nyskrifpulpet med stol-i det stilla embetsrummet, hvarest under flera år ingen främling hade blifvit sedd. Egaren till dessa: olycksbådande saker. ökade den känsla af. missbelåtenhet Monsieur Durand redan börjat erfara genom : sitt föga respektabla: utseende; han var en; helt. ung. man med någonting liknande mustascher banande -sig fram på hans öfverläpp: Hans ansigte var blekt, magert. och melankoliskt, ja nästan buttert, och hans figur spenslig och. aftynande. Allt. hvad .monsieur Thåophile kundeinhemta om honom var, att hans namn var Auguste Tonduy-och att han ingick vid. embetsverket såsom surnumeraire; det vill säga han var en employå utan lön, dämd att vänta på denna tills någon af hans kamraters. död eller befordran skulle bereda rum för honom. Dea unge mannen hade sitt skrifbord midi emot Theophile, och att-bliga på denne tycktes han från första stund anse såsom sitt egentliga och förnämsta åliggande,.. Ibland, det är sant, roade han sig, i stället. med attsuga och gnaga på hvarenda: penna. Boms kom: i. hans väg, eller att göra små kulor af regeringens papper, dem hanvsedan förlustade. sig med at tugga och enligt all sannolikhet: äfven ned. svälja; men utom detta gjorde han. alldeles ingenting. Närvaron af denna lata. och. gåtfulla per son,-med hvilken han fåfängt försökte inled: något. samtal, gjorde Theopbile Durand-; båd ledsen och förfärad. När helst ban såg up från. sitt .arbete; satt Auguste Tondu der, su sande på en penna och flitigt betraktande bo nom. : Detta hände.så ofta, att Theophile fat