ångbåten och bedt kaptenen få medfölja till Waxholm, hvilket blifvit honom förvägradt. Derpå hade hän genom Ladugårdslandsvtull begifvit sig utåt Ladugårdsgärdet samt Sedermera vid middagstiden åter:gått nedåt staden, intagit något mat på en krog i Kolmätaregränd och derefter gått och drifvit i staden till mellan kk 5 och 6, då han åter gått ned till Waxholmsbåten, bjudit kaptener de sista två tölfskillingar han egt för att få medfölja, men åter bhfvit afvisad, och derpå gifvit sig af till fots genom Roslags tull på väg till Rindö. Sedermera ändrade han likväl denna berättelse så tillvida, att han sade sig minnas att han mellan middagsbesöket å krögen i Kolmätaregränd och besöket på ångbåten på aftonen hade ännwW en gång Varit på Ladugårdslahdet, men denna gång endast besökt en Krog på kaptensgatan, der han fått Hågot mat till skänks. Uppmanad att redogöra för len väg han sedermera skulle ha tagit från ångbåten till Roslags tull, var S. mycket virrig i sina uppgifter, sägande han sig ej känna gatornas nämn, och var det för polismästaren omöjligt att kunna af honom erhålla någon tydlig och sammanhängande redögörelse för den väg han skulle ha tagit. På den kyrkogård, der mordet hade blifvit föröfvadt; håde han aldrig varit inne, men ban medgaf sig ha gått förbi dehsamma i torsdags. Nätten mellan lördågen öch söndagen uppgaf han sig ha tillbragt i en hälmdös invid vägen atom Roslags tull; natten till måndagen deremot bade Kållkarlen vid Ensta Berbergerat honom, och hade han vid 11-tiden på förmiddagen begifvit sig af derifrån åt Rindö. Derefter började förhöret med de inkallade vittnena. ! Fru Carlstedt och hennes tjensteflicka Chr. Chärl. Åman förklarade sammanstämmande, att de tyckte sig bestämdt utiSederdahligenkänna den karl, som de i söndags f. m: sett vid mordstället 3å kyrkogården, endast med len skilvad att han då bar mustascher. De fingo för öfrigt upprepa sina berättelser om hvad de vid rämnde tillfälle iakttagit! Sederdahl tillsades att aflägsna sig för att påkläda sig sina egna. från Rindö hitförda kläder. Då han nu ånyo inställde sig, klädd i smutsiga och nedsölade! moleskinsbyxor, en rock af samma slags tyg med hvita hornknappar och en mörk söndrig Väst, förklarade både fru Carlstedt och tjenstflickan, att den af dem sedde -karlen alldeles icke varit så klädd som Sederdahl nu var. Tsynnerhet uppgåfvd de bestämdt, att han ej påhaft en sådan rock. Den af dem sedde karlen hade dessutom haft en ljus mössa. Sederdabls mössa åter var mörk. Att Sederdahl hade blod å sina byxor förnekade han ej, men förklarade, att det, som syntes å venstra benet, härrörde från ett tillfälle för flera månader sedan, då han på en uppgifven krog i Eskilstuna råkat i slagsmål med en smed, som med ett tillhygge tilldelat honom blodvitesskador i hufvudet. Blodet på högra byxbenet var en följd deraf att han under sömnen klått sönder sig, då han plågats af frat. Det, som ansågs såsom blodstänk å högra skjortärmen, förklarade han äfven vara märken efter frat, och bortrifvandet af nedre delen af skjotärmen -hade skett för längesedan i Gefle med anledning deraf att den varit så söndertrasad. (Skjortan var också verkligen jemmerligen smutsig och paltig; den venstra ärmen, som fanns i behåll, var iturifven ända upp till axeln.) Madam Boberg vid Lill Jans grind hördes derpå, och vitsordade, att hon bestämdt igenkände sig ha sett Sederdahl under loppet af förliden vecka tre särskilda gånger på Roslagstullsvägen, och hvarje gång hade han sammanträffat med en mindre, undersätsig karl, med hvilken det synts såsom om ban stämt möte der, emedan ibland den ene, ibland den andre kommit först och inväntat den andre. Ens gång hade han tiggt vatten af vittnet, derunder den mindre karlen stått nedanför på-vägen och väntat. Sederdahl såg hon för sista. gången på fredags e. m.; den mindre karlen deremot i söndags morgon. Sederdahl; som förut nekat att ha varit vid Lill Jans, medgaf nu, att han af Boberg begärt vatten; men han hade trott att det var vid Kastens port, hvilken han i sina berättelser omförmält. Trädgårdsmästaren Andersson, boende invid Tyskbagarebergen, intygade, att. .Sederdahl i söndags 14 dagar sedan, då han bar på sig en väska, hade inkommit till honom och begärt vatten samt snus eller en. cigarrstump. Han hade äfven frågat om några tyskar der begärt logis och varnat för att herbergera dem. Sederdahl medgaf sig ha innehaft en dalkarlsväska. : Andersson uppgaf vidare, att han sedermera flera särskilda dagar sett Sederdahl i trakten i sällskap med en mindre, undersätsig karl, men kan ej erinra sig om han sett dem någon af de sednaste dagarne. Dränggossen Friberg, i tjenst hos Andersson, vitsordade, sin busbondes uppgifter och hade äfven, efter Sederdahls-besök på söndagen, sett honom flera gånger och, såsom han trodde, sednast i fredags i sällskap med en mindre karl. : Madam Hagberg, som varit sysselsatt med rensning i Anderssons plantage, bade sett Sederdahl ett par gånger — Hon kunde ej bestämdt uppgifva när, men trodde att det var sednast på lördags e. m. efter aftonvarden — utanför kölerasjukhuset, i sällskap med ctt par: flickor. ; Flickan Jansson (som passerade mordstället på lördags e. m. och hörde de märkliga orden mellan de båda qvinnorna) vitsordade bestämåt, att Sederdahl icke var den karl hon:då?såg i debåda qvinnornas sällskap, Ladugardsarrendatörn Svensson (flickan Janssons broder) intygade att han, som arrenderar gräset å fattigkyrkogården; i tisdags f. mv dit inkommit från en öppning å staketet, hvilken leder dit in från håns trädgård, och då sett en karl, i hvilken Bau nu bestämdt