Aftonbladet – 18 juli 1860, sida 2

hundra man, i antal så betydligt underlägsna dem de anföllo, mot fienden framförtej blott allt infanteri man hade, utan äfven kavalleriet, efter att ha suttit af, enär det, till följa af markens oländighet, ejkunde strida till bäst; er dylik manöver skulle sannolikt hå tillskyndat oss en lysande seger, om vi lyckats kasta fienden öfver ända och jaga honom ut i floden; men tyvärr vågade ej generalen sätta hela sitt infanteri pi spel, det enda ban. det enda republiken hade. Vare sig huru som helst härmed, så blef resultatet å vår sida en oersättlig förlust, ty vi visste ej, hvarmed vi skulle ersätta våra tappra infanterister, då deremot infanteriet utgjorde fiendens starka sida, och luckorna i hans led snart fylldes genom rekryteringar. Fienden stannade, med ett ord sagdt, på Taquaris högra strand och var följaktligen herre öfver hela bataljfältet. Vi deremotåtervände till Malå-Caza. Alla dessa felaktiga manövrer förvärrade republikens ställning. Vi återvände till SanLeopoldo och till La Settembrina samt slutligen till vårt gamla läger vid Mala-Casa, som Vi några dagar derefter lemnade, för att begifva oss till Bella-Vista. En låtsad operation af generalen skulle vid denna tid kunnat ånyo försätta oss i en ypperlig ställning, om lyckan, såsom hon bort, velat understödja denne lika olycklige som öfverlägsne mans bemödanden. q