Aftonbladet – 18 juli 1860, sida 2

offensiven till defensiven. General Calderon hade blifvit dödad vid början af anfallet, och måhända var Georgios tveksamhet en följa deraf. Då Han nu ej ville anfalla oss, borde ej då vi i stället anfalla honom? Detta var de flestas mönving. Skulle vi ha gjort rätt deruti? OmM striden börjat under de ursprungliga förhållandena, då vi innehade en utmärkt god ställning, skulle vi haft alla fördelarne på vår sida. Men om vi öfvergåfve dena ställning för att förfölja en fiende med fyra gånger starkare infanteri än. vårt, skulle vi nödgas öfverflytta striden på andra sidan om strömmen. Det var äfventyrligt, men lockande. Saken blef fu den, att vi ej stredo, eller så godt som ej stredo, utan tillbragte hela dägefi i hvarandras åsyn, åtnöjande oss med ätt skärmytsla. : I vår här var det brist: på Jlifsmedel, och infanteriet var isynnerket uthungradt; ännu outhärdligare än hubgern. var dock måhända törsten; ingenstädes fanns vatten utom i strömmet, som var i fiendeiis våld. Men vårt folk kunde uthärda alla försakelser, och ingen annan klagan förnams från alla dessa af hunger och törst försmäktande-läppar än der, ätt det ej: blef någon -strid af. —O italienare! italienare! den dag, då I blifvit enige och sansade, samt så Härdade i mödor och försakelser sem dessa män. på den amerikanska kontinenten, skall ej längre utländningen trampa er jörd och vanhelga er husliga härd, varen derom förvissade! Den dagen, 0 ialienaret skall Italien ha återtagit sin plats, ej blott bland, atän i spetsen för verldens nationer. Under natten bade den gamle general Georgio försvunnit, och då dagen inbröt, Sökte vi förgäfves fienden; först kl.10 på förmiddagen, då dimman skingrade sig, återsåg man honom i Taqväris fasta positioner.