Aftonbladet – 18 juli 1860, sida 1

oerhörd lycka redde oss. Den stig, vi följde var så sma!, att två man med möda kunde gå i bredd, samt öfverallt omgifven af skogs: snår; fienden, som var infödd i landet oc kände till alla lokaliteter, lade sig i försåt på de för honom förmånligaste platserna, rusade derpå upp under ursinnigt skrän och kringrände oss, under det att en krets af gevärseld -smattrade rundt omkring oss, lyckligtvis dock mera bullersåm än verksam. Mina mäns beundransvärda orubblighet och sammanhåll. ning i faran gjorde dock, att endast några fö blefvo Imdrigt sårade och blott en häs! dödad. Dessa tilldragelser påminna sannerligen om Tassos förtrollade -skogar, der hvarje träd lefde och hade talförmåga och blod. Vi upphunno högqvarteret i Mala-Casa, dei Bento Gonzales befann sig, i sin hand förenande presidentoch generalbefälhafvarebefattningarne. XXXL Slaget vid Taquarl. Den republikanska armån rustade sig att rycka uts Hvad fienden beträffar, så hade han, efter det förlorade slaget vid Rio-Pardo, begifvit sig tillbaka till Porto-Allegre, men sedermera derifrån under den gamle general Georgios befäl aftågat och uppslagit sitt läger på Cahås stränder i afvaktan på ankomsten af general. Calderon, som med en aktningsbjudande corps ryckt ut från Rio-Grande, för att förena sig med honom: Den stora olägenhet, jag Nyss antydt, d. v. s. de. republikanska truppernas benägenhet att skingra sig, så snart de ej längre stodo mot fienden, gjorde det lätt för honom att företaga sig hvad han behagade, hvarföre det också hände, att när general Netto, som förde befälet öfver trupperna från landsbygden,