Aftonbladet – 18 juli 1860, sida 1

ulenast sina egna hästar, utan äfven divisiorens, 81 att vår styrka dag för dag sammansmälte till den grad, att vi snart blefvo nödsakade att lemna Lages och draga oss tillbaka ill Rio-Grande, af fruktan för samma fiende; som nödgats fly för oss, men som i sin flykt vesegrade oss. Må detta lända till varning för de folk, som vilja bli fria; må de noga besinna, att det ej ir med blommor, fester och illuminationer man bekämpar despotismens krigsvara och fisciplinernde trupper, utan med soldater, bättre disciplinerade och mera krigsvana än de; må derföre de, som ej äro i stånd att göra ett folk disciplineradt och krigsdugligt, sedan de förmått det att resa sig, icke företaga sig detta tunga arbete. Det finnes äfven folk, som det ej lönar mödan att bringa i uppror: kräftsåret läkes ej. Då vi nu voro i saknad af det nödvändiaste, och framför allt af kläder — en -förfärlig brist vid annalkandet af dessa, högt belägna nejders skarpa och stränga vinter — började återstoden af vår så mycket sammansmälta styrka demoraliseras och. pocka EE hemfärd. Texeira nödgades gifva vika för deras fordran samt beordrade mig att tåga ned från bergen och förena mig med armån, under det han sjelf gjorde sig redo att göra detsamma. Detta återtåg blef svårt, dels till följd af vägarnes usla skick, dels till: följd af det inbitna hat invånarne i skogen, dessa bittra fiender till republikanerna, buro inom sig mot 088. Till. ett. antal af.ungefär 70 .man marscherade vi således nedåt picada di-Pilofo — sås som jag redan nämnt, betyder picada gångstig, — och vi hade att bekämpa flera oförmodade bakhåll, vid hvilka vi dock, tack vare mitt folks beslutsamhet och den tillförsigt jag vanligen ingifver dem, som jag anför, med