Aftonbladet – 17 juli 1860, sida 3

Article Image
tonen d. 3 Juni till stridsplatsen och angrep redan följande dagen fiendens väl bestyckade verk; men alla försök att intaga desamma och framtränga blefvo, oaktadt de mest utmärkta tapperhetsprof på svenska sidan ådaga!ades, fruktlösa. Efter en bes tydlig förlust i såväl döda som sårade, nödgades svenskarne draga sig tillbaka, och gjorde detta, oaktadt vägens svårigheter, med ordning och skyndsamhet. Kåren återkom kl: 5 på morgonen till Kernakurski. Uti rapporterna öfver denna attack blefvo med utmärkt loford omtalte öfverstelöjtnanten baron Friesendorff vid Jönköpings reg:te jemte alla bans bataljonsofficerare. Fahnebjelm hade blifvit blesserad; brigadchefen nära att falla i. fiendens händer. Freden i Werelä d. 14 Aug. slutade detta krig. Med återvunnen krigsära drogo de svenska krigarne till hemmen. 1795 var Rask åter ute ombord på Manligheten, som jemte andra sven ska och danska skepp kryssade i Östersjön, för att skgdda de båda rikenas handel och utestänga främmande flottor från nämnde haf. Åter hvila intill 1805, då Rask måste ut med till Pommern emot fransmännen. Om detta fälttåg, säger gubben, är dock icke mycket att berätta: vi gingo hit och dit och skärmytslade litet smått emellanåt, allvarsammast vid Travemände, der många blefro dödade 1807 under ett utfall från det af fransmännen belägrade Stralsund försträckte Rask vid spången öfver en löpgraf båda ljumskarne, hvara följden ble? ett dubbelt ljumskbrock, som vid tilltagande år blifvit honom alltmer besvärligt. Precist rädd säger sig gubben blott en gång hafva varit, och det var, då han fick ordres att såsom patrullkorpral med 6 man rekognoscera stadsporten till Bard; men detta äfventyr, gynnadt af ett svårt väder med snöslask och regn, slutade så, att den i corps-de-gardet församlade vakten utan motstånd lät sig tagas, hvarefter, sedan rapport härom genest afgått till vederbörande befälhafvare, samtlige i staden befintlige fransmän tillika ned stadens borgmästare bortfördes såsom fångar. Efter fälttågets slut nödgades Rask begära afsked från krigstjensten, emedan ban, till följd af det vid Stralsund ådragna brocket, icke möra förmådde uthärda vågra längre marscher eller svårare ansträngningar. Han hade, enligt egen uppgift, blifvit vid ett tillfälle, då han nedskjutit en fransk högre officer, antecknad till erhållande af tapperhetsmedaljen, men sedan afskedet lofordande var beviljadt, afhördes ieke medaljen. Det var icke heller tider för ihågkommandet af förtjenster från Gustaf -Adolfs planlösa pommerska krig. Efter slutad krigstjenst har Rask vistats nästan hela tiden i bygden kring Hjo och tjenstgjorde dels såsom rättare, dels såsom skogvaktare och fiskare, intill 1835, då haö blef antagen till kyrkoväktare i n. Fogelås, hvilken syssla han äoou innehar och sjelf sköter. Uti sin tunna och barslitna kyrkokapott af grått vadmal har han tappert uthärdat vinterkölden. Svårt skulle det liks väl hafva blifvit under sistförflatoa skarpa vinter; men genom v. pastors försorg erhöll gubben ill julbelgen en ny kappott af grått kläde med den gamla till foder, och efter den betan påstod ban sig icke fråga efter, om det än blefve hundra grader.. Också kunde man vara säker på att, huru tidigt man än komme till kyrkan, finna kyrkoportsvägen genom skottning väl banad och allt i ordning. Åldringen försof sig icke. Två gånger har han varit gift: första gången i 10, andra gången i 63 år, och har fått se sina barnbarns barnbarn. Nu är han, sedan flera år; enkling, och bebor sin egen lilla stuga, belägen något litet söderut från kyrkan. Från socknens fattigstuga skiljer honom blott landsvägen; men hans sjelfständighetskänsla har städse låtit den vara fjerrbelägen för honom. Den, som haft mod att våga lif och blod för fäderneslandet, har äfven mod att försaka. Af sin obetydliga kyrkoväktarelön och sin lilla pension har gubben haft nog för sitt uppehälle och allid varit förnöjd med sin lott. 1858 af grefve Sparre på Almnäs föreställd vår nuvarande konung, blef han sednare på högstdensammes befallning uppflyttad i första klassen af Wadstena krigsmanshusgratialister med 72 rdrs årlig pension, så att numera skall det, säger han sjelf, ingen nöd gå på honom Han bar till och med, sedan ban blifvit så rik funderat atarkt på att brädfordra sin stuga, ifall han lyckas spara ihop något öfverskott af pensionen. Carl, mente han, var en karl, som med besked kunde se på folk, derutinnan lik Gustaf III, men som ock tålde att ses på igen. Gubben har vid sina fyllda 90 år ännu ett jemförelsevis hurtigt väsende, är alltid godlynt i och höflig, rökar gerna sin snugga och har helst velat sjelf i staden köpa sitt lilla tobaksoch snusförråd. I sommar har man dock,icke fått se honom i staden. Hvad det lider, blir väl den gamle trött och lägger sig att hvila i skuggan af det tempel, till hvilket han så ofta ställt sina steg; men han skall länge lefva för minnet såsom en sann bild af en BSkta svensk soldat, uppoffrande under de kraftiga åren, försakande i ålderdomen och nöjd förbidande döden. Rättelser: — EEISNesn tet af hr J. Th. Nathhorsts anförande vid MS AR RR VR RR AA I refer

17 juli 1860, sida 3

Thumbnail